Ready or Not (2019)
Splatterifierad satir om elakt spel i slottsmiljö
Andie McDowell. Hon lever! Ja, hon har väl inte varit så inaktiv som det kan verka ibland. Bara inte så synlig i filmer värda att se under, grovt räknat de senaste 10-15 åren. Och det här är kanske inte en film som nått den största möjliga massan i den hårda konkurrensen. Men den är helt OK. Den är till och med riktigt bra. Och även McDowell är mer än helt OK. Hon har fått en härligt infernalisk roll som en del av en kanske inte riktigt lika härlig, men definitivt infernalisk familj som ändå blir härligt underhållande i en vilt svingande svartsynt satir över klassamhället och de bemedlades privilegier.
Det låter väl underbart pretentiöst och vällovligt? Först och främst kanske jag borde repetera att ”Ready or Not” är
underhållande. Satirisk, som sagt. Icke att förglömma, påtagligt våldsam. Successivt mer splatterifierad ju längre den pågår. Här handlar det om lek på liv och död när en ung nybliven brud utsätts för det obligatoriska speltestet. Det som alla nya medlemmar i klanen måste genomgå. Och redan i en kort prolog framgår att det inte slutat väl för alla tidigare deltagare.
Själv såg jag filmen på ett flygplan via den lilla skärmen framför sätet som numera brukar vara standard på längre flygningar. Sannolikt inte det mest idealiska formatet, men ändå en jämförelsevis väl fungerande film i just ett sådant sammanhang. Förhållandevis kort och effektiv, händelserik och med starka karaktärer. Blivande bruden Grace (Samara Weaving) mottar förtäckta varningar före vigselceremonin. Men de är inte precis överexplicita och hon tolkar dem inte som något annat än att det kan bli en prövning att fullständigt accepteras i den här framgångsrika förmögna familjen som driver ett affärsimperium och huserar i ett slott. Blivande maken hyser sina betänkligheter och blir mer och mer bekymrad ju närmare vi kommer midnatt. För då ska den sista prövningen genomföras. Enkelt uttryckt ska hon dra ett kort ur en mystisk liten mackapär och sedan delta i det spel som anges på kortet. Hon drar
givetvis det allra sämsta alternativet och så är jakten igång. Kurragömma, men med vapen inblandade. Ingen spoiler där - har ni sett trailern så vet ni.
Natten blir mer och mer makaber medan hushållets innevånare med mer eller mindre uppenbar entusiasm deltar i sökandet efter en allt desperatare brud som samtidigt utvecklar försvarsmekanismer och argan list. Finns det någon i det här gänget som inte vill henne illa? Kan hon ens lita på sin nyblivne make?
Patriarken i sammanhanget spelas för övrigt av Henry Czerny som åtminstone för tjugotalet år sedan var specialiserad på slipade skurkroller och knipsluga karaktärer (”Mission: Impossible, ”Påtaglig fara” med mera). Han har fortfarande förmågan att med små medel utstråla synnerligen tvetydig, eller mer tydligt osympatisk illvillighet och samtidigt vara intressant i egen rätt. Hur har den här familjen blivit som den blev?
Livfull skröna full av dödsfall. Lösningarna på alla logistiska och berättarmässiga problem som kan uppstå är oftast fyndiga och välfungerande. Slutvarvet uppvisar viss repetition, men de lyckas ändå hitta nya vändningar och rulla in i mål med lagom bravur. Är det genialiskt och fläckfritt över hela linjen? Kanske inte, men som representant för den här lilla subgenren om djupt störda släkter och våldsammare varianter av teatraliska slottsintriger är det ett välkommet nytillskott. Är du själv redo? Blodet flödar efterhand ymnigt, men hela paketet bär en parodisk prägel. På ett bra sätt.
© Johan Lindahl2020-01-17