Chernobyl (2019)

Strålande misär

- Vi ber om er tillåtelse att döda tre personer.
Generalsekreteraren i kommunistpartiet Michail Gorbatjov (med vad jag uppfattar som standardiserad svensk stavning) får ett viktigt beslut att fatta efter att två inkallade analytiker radat upp alla apokalyptiska konsekvenser som de sammantagna effekterna av branden i en kärnreaktor kan ge upphov till. Några arbetare måste helt enkelt offras för att för det allmänna bästa. Det är mycket man får lära sig om grafit som inte ska synas utanför en reaktor, vi hör sprakande strålningsmätare och ser skyddsuniformer som under omständigheterna inte kommer att skydda så mycket alls. Gigantiska misstag men också häpnadsväckande offervilja. Det är… mäktigt, melankoliskt och mättat.

En del av oss kommer ihåg det. April 1986, medan vårt eget land fortfarande befann sig i en typ av chockfas efter mordet på statsminister Olof Palme. Reaktionerna hos oss och resten av omvärlden efter vad som uppdagades vara en svår olycka vid ett kärnkraftverk i det vi då kallade östblocket, mer exakt Sovjetunionen, en region i dag tillhörande Ukraina. Följderna blev förödande, främst i närområdet där de flesta av oss aldrig varit. I fjol kom iscensättningen via en av årets - och årtiondets - mest hyllade TV-produktioner alla kategorier.

- Det här är vår tid att glänsa, förkunnar en äldre herre från statsapparaten i ett möte strax efter att olyckan blivit känd för dem som anses ha rätt att känna till vad som hänt.
Väl valda ord? Det handlar om att lita på att staten kommer att belöna dig senare. Bristen på information och kommunikation från sovjetstaten kring vad som egentligen inträffat är något som vi bär med oss från den tiden. De kunde inte erkänna ett svårt misstag eller att något verkligt allvarligt hade hänt - förrän det inte gick att dölja längre. Bilden bekräftas här.

Men ett ljus börjar gå upp för de högsta styrande och två betrodda män skickas till Tjernobyl för att inspektera. En av dem är ingenjör med expertkunskap, den andre högt uppsatt tjänsteman i systemet.
- Förklara för mig hur en kärnreaktor fungerar, annars låter jag dig bli utkastad från helikoptern!
Raka rör från politruken Shcherbina (Stellan Skarsgård) till kärnkraftsexperten Legasov (Jared Harris) under en rekognoseringstur i luftrummet kring olycksplatsen.

Gråmulen misär och total komplett katastrof. Även om man tror sig kunna den här historien i någon mening, så blir det levandegjort i allt sitt dödliga allvar på ett sätt som är svårt att värja sig mot. Den metodiska skildringen av hur myndigheter vägrar acceptera vidden av en katastrof som mänskligheten aldrig riktigt hade ställts inför i den här skalan. Och hur det av naturliga skäl förlamar hela beslutsprocessen, inte minst för att ingen just kan kosta på sig att erkänna misstag. Men nyheten sprids ändå, till exempel till Sverige efter att provtagningar vid våra egna kärnkraftverk visar att någonting olyckligt och kärnrelaterat har tagit plats, någonstans. Oroande stråldoser uppmäts i Skandinavien och evakuering av närområdet kring kärnkraftverket blir till slut oundvikligt. Emily Watson spelar en vitrysk kärnfysiker som också gör upptäckter och rör sig bokstavligen mot strömmen, mot Tjernobyl för att bidra med sina kunskaper. Helt oombett men djärvt och oförväget.

Jo. Jag sa ju det. Vi kommer ihåg det här. Vi som inte var så fruktansvärt långt ifrån, men ändå väldigt långt ifrån det som skildras i den här serien. De akuta konsekvenserna för dem som bodde närmast när det hände. De obarmhärtiga fysiska följderna av att ha befunnit sig på en plats där något som inte får gå fel går fel. Krafter vi försöker kontrollera men ibland inte kan kontrolleras och utan pardon bryter ner hudvävnad såväl som inre organ på kort tid. Förutom de som inte drabbades av lika akut exponering men på längre sikt också fick betala med sina liv. Uppskattningarna av hur många som dött sedan dess i direkt eller indirekt anslutning till olyckan varierar våldsamt. Det går helt enkelt inte att fastställa exakt vilka konsekvenser explosionerna har haft under de tre decennierna sedan dess. Några tiotal i den akuta fasen, men sedan? Hur kan konsekvenserna i det stora hela överhuvudtaget fastställas?

Efter allt som dokumenterats i de första avsnitten är det ändå imponerande hur man i den sista avslutande delen som utspelas ungefär ett år efter katastrofen, lyckas klämma så mycket drama ur en rättegång som aldrig blev officiell men vars innehåll ändå på något sätt läcker ut efteråt. Dels får vi en demonstration av hur ett kärnkraftverk fungerar som nästan går att förstå, även för oss som absolut inte förstår. Och dessutom en inblick i hur skuldfrågan fastställs, där det officiellt handlar om den mänskliga faktorn och några individers allvarliga felbedömningar, men där det också finns uppenbara systemfel och inte minst fatala felberäkningar i själva konstruktionen av de sovjetiska kärnkraftverken. Eller fanns då i alla fall.

Stor dramatik. Och samhällsinformation. Sällan så skönt förenad. Eller oskönt. ”Chernobyl” som serie är ingen charmoffensiv. Men den är svår att skaka av sig efteråt. Jag har rådbråkat mig själv om vilket exakt betyg som egentligen är mest rättvisande för helhetsupplevelsen, men det är väldigt svårt att tänka sig den här ödesmättade berättelsen ur verkligheten berättas bättre.

© Johan Lindahl
2020-02-23

Originaltitel: Chernobyl
USA/Storbritannien, 2019
Regi: Johan Renck
Skapare/show runner: Craig Mazin
Med: Jared Harris, Stellan Skarsgård, Emily Watson, Jessie Buckley, Adam Nagaitis, Paul Ritter, Robert Emms, Sam Troughton, Con O'Neill, Adrian Rawlins, Karl Davies, Michael Socha, David Dencik

Genre: Drama, Historia, Thriller, TV-serie
Hemmabio: 2019-10-21
Teman: Originalproduktion från HBO

Ingår i följande teman

Sök