Earthquake Bird (2019)
Mysteriedrama i spännande miljöer
Riley Keough har en förmåga att försvinna. Ganska nyligen gjorde hon det i ”Under the Silver Lake”. Nu händer det igen, i ”Earthquake bird”. Som inte i första hand är en dokumentärfilm om den östasiatiska floran och faunan, utan en berättelse om vilsna västerlänningar i Japan i slutet av 1980-talet. Eran etableras i en av de första scenerna, om inte annat så genom en glimt från arbetsplatsen där exilsvenskan Louisa Fly, allmänt kallad Lucy Fly, arbetar. Hon översätter filmer och är just i färd med att gå igenom thrillern ”Black Rain”, den där Michael Douglas jagar polismördare i just Japan. Regisserad när det begav sig av Ridley Scott, som råkar vara en av producenterna för den här aktuella filmen. Finurligt, va?
Den unga svenskan, som själv tillbringat några år i landet och behärskar språket, kallas till förhör på polisstationen. En annan västerländska, hennes väninna Lily har nämligen försvunnit och tros ha hittats död. Kan vi få en förklaring till vad som hänt? Historien rullas upp i återblickar. Lucy har alltså lämnat sitt fädernesland Svea Rike för att starta ett nytt liv och tycks trivas med att just lämna allt det gamla bakom sig. Till det finns förklaringar, som utgör en del av mysterieuppbyggnaden i ”Earthquake Bird”. Hon möter Teiji, en ung japansk man som gillar att fotografera och tycks bära på sina egna hemligheter. De identifierar varandra ömsesidigt som ’inte riktigt normala’ och däri består attraktionen. Lucy introduceras även för sjuksköterskan/bartendern Lily som själv flytt sitt USA men inte kommunicerar lika ledigt på japanska och behöver hjälp på traven i det nya landet. Kan allt det här leda till något slags triangeldrama? Har ett brott begåtts och i så fall av vem? Och vem är hon egentligen, den melankoliska svenskan som inte riktigt klarar av alla sociala spelregler men ändå skapat sig ett nytt liv och byggt upp relationer både bland andra västerlänningar i exil och i den inhemska befolkningen, som kvinnorna i den stråkkvartett där hon tillbringar en del av sin fritid?
- Vi lever alla i vår egen verklighet, konstaterar någon en bit in i filmen.
Och vi uppfattar hela tiden att Lucy kanske inte är helt klar över vad hon tror sig ha upplevt i flera situationer och vad som verkligen hänt. Hallucinerar hon? Eller är hon ovanligt duktig på att läsa av vibrationer och vad som rör sig under ytan? Filmen i sig satsar främst på att odla sitt lilla mysterium och frammana en stämning mer än att vara en thriller rakt av. Musiken är komponerad av Atticus Ross, alltså ena halvan av Nine Inch Nails och flitig filmmusikmakare. Vissa inslag, som karaoke till några av de mer kitschiga 80-talshitsen (kommer någon ihåg Cutting Crew och ”I Just Died in Your Arms Tonight”?) kanske kan se klichéartade ut på papperet men fyller ändå sin funktion. Här utspelas även en emotionellt laddad scen på dansgolvet framför en scen där ett tjejband river av en cover på Yoko Onos ”Walking on Thin Ice”. Bara en sådan sak. Jo, Yoko var inte bara gift med John Lennon och konstnär i egen rätt utan har spelat in ett och annat album i eget namn. Sådana där små skärvor av kulturell kuriosa livar upp filmen och ger den lyster, när själva storyn i grunden inte är så originell. Vi har sett den här typen av tvetydiga ’vem har gjort det’-berättelser förut. Men här finns ändå något eget i kombinationen av personligheter och miljö som ger filmen ett existensberättigande. Förutom den alltid övertygande Alicia Vikander. Här ståtar hon med att snacka en hel del japanska. Hur bra den är kan jag rimligtvis inte bedöma. Men det låter imponerande.
© Johan Lindahl
2019-12-04
Originaltitel: Earthquake Bird
USA, 2019
Regi: Wash Westmoreland
Med: Alicia Vikander, Riley Keough, Naoki Kobayashi, Ken Yamamura, Kazuhiro Muroyama, Akiko Iwase, Jack Huston, Kiki Sukezane
Genre: Drama, Kriminalfilm, Mystery
Svensk biopremiär: 2019-11-16
Teman: Originalproduktion från Netflix
Ingår i följande teman
