Romance (1999)

I stort sett poänglös

Kärlek mellan män och kvinnor är omöjligt. Det handlar bara om makt. Den slutsatsen är det möjligen meningen att man ska dra efter att ha sett "Romance".

Frihet, jämlikhet och broderskap existerar i varje fall inte i det universum som filmen utspelas i. Ja, möjligen broder- men inte systerskap då. Upplyftande? Givetvis inte. Upplysande? Jag vet inte. Det är mycket man inte vet - varken under eller efter filmen, vilket skulle kunna låta som beröm, men jag ... tror inte det.

Inte för att filmen rent narrativt skulle vara svår att greppa, den är tvärtom chockerande enkel, avskalad, kronologisk och koncentrerad till några få karaktärer.

Är den bra? Det var länge sedan jag hade så svårt att avgöra om jag igrunden tyckte att en film verkligen uppnådde sina mål och, framförallt, varit värd att spendera tid på. Långa stunder är den omöjlig att inte dras in i, lika ofta är den alldeles för övertydlig. Se den så förstår ni vad jag menar även om ni inte skulle hålla med.

Romance är inte en film att förakta eller avfärda med en fnysning, ändå känns det som om Catherine Breillat skulle kunna få lika mycket sagt utan att bli så kliniskt detaljerad och medicinskt inträngande. Hon penetrerar verkligen ämnet - och ni bör väl även utan några förkunskaper ana vilket det är. Sex och kärlek, går de hand i hand eller helt i ofas?

Samtidigt gör filmen anspråk på att vara poetisk. Det misslyckas inte fullständigt, men slutverket lämnar ändå mest ett tomrum efter sig. Ibland är scenerna långa och malande, antingen mot ett givet mål eller med någon slags överraskning på slutet som håller spänningen vid liv. Ibland är de nästan genialt klippta och effektiva. Allt är ojämnt och obeslutsamt kring filmen.

Med detta sagt så gör Caroline Ducey en rollprestation som går utanpå det man brukar kunna bedöma i termer av bra och dåligt. Hon måste i allafall haft grundmurat förtroende för sin regissör och speglar snabba skiftningar i stämningslägen på ett sätt som känns autentiskt, som om hon inte alls agerade utan bara existerade.

Mest imponerande är att man faktiskt - åtminstone ett tag - känner medlidande för denna tragiska, sorgliga spillra av en existens som egentligen hängt upp hela sin tillvaro på att få bekräftelse från en man som är emotionellt snöpt, självabsorberad och inte förtjänar sådan tilltro. När hon inte får vad hon söker i sängen hos honom söker hon spänningen på annat håll, testar sina gränser och ger sig till vem som än kan tillfredsställa just det basala behovet - utan att koppla ihop med det några löften eller djupare engagemang.

Till slut kan karusellen inte sluta på något annat sätt än i en katastrof på något sätt, det inser vi alla från början. Hur ska dock inte avslöjas här. Någon vinner, kanske... Någon har definitivt förlorat och världen snurrar vidare utan själ. Om nu inte Breillat ser sitt slut som lyckligast möjliga. I så fall sänker hon det anseende för djärvhet jag trots allt är beredd att ge henne.

Slutet är på en gång det snyggast utförda momentet i filmen - och det som minst hör hemma i historien som den tidigare sett ut. Plötsligt är alla idéer om minimalistisk filmpoesi ersatta med en blixtrande beslutsamhet att göra slut på allt elände och bara, med Malcolm MacDowells ord i "A Clockwork Orange", "Snuff it". Jaha, så kan det gå. Kom idén bara som en improvisation när manus tagit slut eller började filmrullen ta slut rent fysiskt?

Det är egentligen inte pretentionerna eller provokationerna som stör mig, det är bara det att jag undrar vart Breillat egentligen vill...komma. Just slutscenen är inte det enda som ser ut att ha påverkats av Fassbinder. Antonioni kan också ha varit en inspirationskälla - ta det som ett hot eller löfte.

Men i mina ögon har Catherine Breillat (vars senaste film "Fat Girl" hyllats på många håll) med "Romance" gjort en tidvis fängslande men slutligen snöpt och i stort sett poänglös film.

Allvarligt talat jag läste nyss ut "Kärlek i kolerans tid" av Gabriel Garcia Marquez. Den handlar på sätt och vis om samma sak och har bra mycket mer substans i sig. Läs den istället.

© Johan Lindahl
2002-08-22

Originaltitel: Romance
Frankrike, 1999
Regi: Catherine Breillat
Med: Caroline Ducey, Sagamore Stévenin, François Berléand, Rocco Siffredi, Reza Habouhossein, Ashley Wanninger

Genre: Romantik, Sex

Sök