Eden and After (1970)
Egensinnig odyssé utan tydliga svar
Experimentell film om experiment. Av en fransman som specialiserade sig just på att vara lite lagom avig och inte följa alla tillgängliga mallar. Resultatet bjuder inte direkt in till en björnkram utan utmanar dig frankt att intressera dig för ett kyligt, abstrakt betraktande av en grupp unga studenters förehavanden. Vad är verkligt och vad är ett skådespel? Leker de med livet som insats eller är det som ett gränstestande drama de orkestrerar tillsammans under ledning av en excentrisk ringledare? De skapar även musik i någon form med hjälp av olika attiraljer på ett sätt som kan påminna om vad svenska kollektivet Six Drummers haft för sig på senare år. Om ni råkat se till exempel deras kortfilm inspelad i en lägenhet eller långfilmen ”Sound of Noise”.
Nu utspelas det här ungefär ett halvsekel tillbaka, under en annan stormig tid. Dessutom inspelat i Slovakien, inte så långt efter omvälvningarna 1968 med revolter på olika håll, studentuppror och stridsvagnar i Prag. Osäkerheten ökar och försöken går in i en ny fas i och med introduktionen av en drog som framkallar fruktan - eller exponerar den. Freud måste väl ha spökat en del i bakgrunden (eller förgrunden) i en film som i vissa avseenden ändå måste ha varit ganska framsynt när den gjordes. Även om det ofta sägs ha varit en tid då många ville bryta normer och söka sig vidare både till form och innehåll.
Ljudspåret är en sällsam brygd av dissonanta ljud och klanger, pianoslingor och en del avstickare med tidens populärare tongångar. Småjazzigt och lekfullt i portioner, samtidigt som publiken frekvent forslas mellan motstridiga intryck ihop med de franska studenterna som tycks gå alltmer vilse i labyrinten. Stilen överhuvudtaget är, som i andra filmer av regissör Robbe-Grillet, överordnad nästan allt annat. Oftast avskalade miljörum och fonder, nästan sterilt rensade från alla eventuellt störande intryck som inte hör hemma i visionen. Dialoger varvas med monologer. Stelt och pretentiöst eller sensuellt och poetiskt? Ja, kanske lite av varje. Långa, men inte extremt utdragna tagningar blandas med blixtsnabba klipp och ögonblicksbilder.
Från universitetsmiljön i Europa går färden till Nordafrika och något slags semestertripp. Eller en tripp åtminstone, verklig eller virtuell. Tablåer och illustra scener som inte riktigt hänger ihop och inte heller ska göra det - tror jag. En alltmer utpräglat erotisk atmosfär utvecklas i scener som tycks utforska gränsen mellan aggression och passion. Fångenskap och förhörsliknande situationer med tillhörande hot är en del av illusionen. Om det nu är illusioner.
Sammantaget intryck av det här i kombination med ett par av hans andra filmer är att regissören är djupt fascinerad av kvinnor; de framstår som mystiska varelser i behov av utforskning, genom att låta dem utforska sig själva och varandra. Männen i sammanhanget är på ytan drivande ledargestalter och har ibland autoritära drag men de är egentligen inte så välutvecklade karaktärer och inte det Robbe-Grillet är mest intresserad av. Framför allt är det signalerna som går ut från just den här filmen, som annars verkligen inte gör allt för att vara så tydlig som möjligt. Den är ett litet mysterium och en odyssé in i människans inre värld. En film som om inte annat har ett egensinnigt språk och tonfall och bidrar till en kanon av filmer som vi inte ser alltför många av numera.
© Johan Lindahl
2020-09-26
Originaltitel: L'éden et après
Frankrike/Tjeckoslovakien/Tunisien, 1970
Regi: Alain Robbe-Grillet
Med: Catherine Jourdan, Pierre Zimmer, Richard Leduc, Lorraine Rainer, Sylvain Corthay, Juraj Kukura, Jarmila Kolenicová, Catherine Robbe-Grillet
Genre: Drama, Mystery
Teman: 70-talsvecka 2020
Ingår i följande teman
