Coffy (1973)
Gatusmart gangsterraffel med Grier
Blaxploitation. Jazz-funk-soul-soundtrack. Mörka bakgator och halv- eller helskumma nattklubbar. Och så Pam Grier. Vanlig kombination en gång i tiden.
Här är hon en hämnare i farten, på jakt efter hänsynslösa knarklangare att åtgärda kraftfullt och effektivt, men även parallellt verksam i sjukhusmiljö. Sjuksköterskan Coffy har sina personliga skäl att hysa aggressioner mot langarna, samtidigt som hon frotterar sig med män i alla samhällsklasser och verkar ha byggt upp ett imponerande kontaktnät. Brottsligheten är utbredd, liksom korruptionen inom polismakten. Coffy är bekant med en av de få hederliga snutarna, men han vittnar om problemet med att hålla sig ren och fri från inblandning i det som, normalt sett, den andra sidan av lagen förknippas med. När han utsätts för ett brutalt överfall blir vår hjältinna än mer motiverad att rensa upp i stan. Hon använder alla trick i boken; förförelse och kvinnlig list i klassisk tappning liksom fighting spirit och konkreta fysiska hot för att nästla sig in i fiendelägret.
Språket är inte överdrivet politiskt korrekt, med dagens måttstock. Det ökända N-ordet är flitigt i bruk och bara byster är ungefär lika frekvent förekommande. ”Coffy”, liksom mycket i samma subgenre från den tiden, är en korsning mellan krass, vildvuxen action och en skröna i storstadsvimlet parat med en politisk undertext. Ibland mer än en undertext utan mer öppet uttryckt. Var kommer knarket ifrån? Vem tjänar på det? Hur ser den politiska strukturen ut? Det är en blandad bag på alla sätt, framburen till stor del med hjälp av Pam Griers personliga karisma, även när hennes repliker och uppgifter överlag inte är överhövan finstilt författade.
Och de där kantigheterna som filmen nästan oundvikligt demonstrerar ger ändå en känsla av rå ohyvlad energi. Stilen har sedan inspirerat inte minst Quentin Tarantino och ett flertal andra efterkommande. Allt knyts inte ihop, allt kanske inte ens hänger ihop om det synas mer samvetsgrant, men det viktigaste i storyn har på något vis ändå avslutats med en rejäl uppgörelse. Temat med den ensamme hämnaren som inte kan lita på någon är i sig en stapelvara. Här är det en kvinna som kämpar mot oddsen och får använda alla vapen i sin arsenal - bokstavligt och bildligt. Filmen säger inte alltför smickrande saker om det samhälle där den tillkom, men hur smutsigt och nedgånget var egentligen det amerikanska 1970-talet? Man kan inte begära att en sådan här rulle ska ge alla de rätta svaren, men den bidrar i alla fall med iakttagelser kring vilka frågor som var aktuella och hur problembeskrivningen såg ut. När den inte bara är okomplicerat underhållande gatusmart gangsterraffel.
© Johan Lindahl
2020-09-24
Originaltitel: Coffy
USA, 1973
Regi: Jack Hill
Med: Pam Grier, Booker Bradshaw, Robert DoQui, William Elliott, Allan Arbus, Sid Haig, Barry Cahill, Ruben Moreno, Lisa Farringer, Carol Locatell
Genre: Action, Kriminalfilm, Thriller
Teman: 70-talsvecka 2020
Ingår i följande teman
