Wounds (2019)
Smygande obehag med oklart syfte
Varför lämnar han inte bara in mobiltelefonen till polisen per omgående? Varför verkar herr bartender ha så svårt att fatta några viktiga beslut överhuvudtaget? Och varför har han samma t-shirt på sig dygnet runt i vad som åtminstone upplevs vara flera dagar?
Några frågor kanske får sina svar. Om man vill gå igenom den skärseld som utgör filmen ”Wounds”. En annan fråga är varför det här skulle vara intressant från början. Ett svar för min del är att regissör Babak Anvari häromåret skapade något slående eget och synnerligen obehagligt med sin första film ”Under skuggan” (eller ”Under the Shadow” - om titeln ska översättas eller inte verkar svenska distributörer i olika format hysa olika åsikter om). Men om hans debut kretsade kring en extremt utsatt kvinna fast i en situation där hon hade få valmöjligheter och allting, absolut
allting, kastades mot henne, så handlar det här snarare om personer som borde kunna välja klipskare utvägar. Men då hade detta nog inte blivit en skräckfilm. Och något lyckas den i alla fall med - att väcka obehag.
Det börjar som något slags vanlig knegarkväll i baren. Ett ungt par är där. En och annan kackerlacka liksom en stamkund som visar våldsamma tendenser men är känd egendom och tolereras, till en gräns. Ytterligare några stadiga grabbar med inneboende aggressioner dyker upp och startar stridigheter. Samtidigt som några ungdomar i knappt dryckesmogen ålder visar sig förtjusta i att spontanfilma slagsmålet som uppstår, innan de snabbt försvinner och lämnar efter sig en mobiltelefon. Just den där mobilen är nyckeln till den mardröm som sedan tar vid för vår käre, obeslutsamme bartender.
”Wounds” utvecklas till en dissonant golgatavandring kantad av hallucinatoriska inslag, rent fysiskt terror, en gradvis nedstigning i mörkret och dess boningar. Men handlar det främst om svårigheten att hålla ihop i relationer, om svartsjuka, vår fascination för det okända, vår generella oförmåga att fatta förnuftiga beslut eller… Vad? Kanske är det huvudsakliga ärendet att säga något sedelärande om alkoholens långsamt nedbrytande verkan på kropp, själ och ande. Eller allt det ovanstående. Det här känns som ett verk av en person jag redan vet har begåvning, men här mest visar pretentioner på jakt efter en poäng. Obehaget lyckas Anvari alltså få fram, men vad mer är oklart.
Jo, apropå t-shirten. Ursäkta spoilern, men någonstans i processen kommer bartendern i alla fall på tanken att byta den. Alltid något.
© Johan Lindahl2019-10-28