Mean Girls (2004)
Något för alla - faktiskt!
En amerikansk collegefilm. Med mestadels typiska, eller övertypiska, tonårstjejer i centrum. Som kan uppskattas av fler än de som är under 21. Filmen alltså. Detta faktum noterades för en tid sedan i podcasten ”Rewatchables”, vilket påminde mig om att jag länge tyckt att ”Mean Girls” är väldigt rolig. Möjligen en smula insiktsfull - så långt jag dristar mig att bedöma. Men framför allt rolig. En och annan stjärna tändes, kan vi säga med facit i hand. Åtminstone en av dem släcktes väl för tidigt också - även om hoppet kanske inte är helt ute. Världen är full av överraskningar.
Filmen spränger sig ut ur grindarna och skruvar upp intrigerna utan omsvep. Cady (vars namn ingen tycks kunna uttala rätt) har varit hemskolad hela uppväxten på grund av föräldrarnas viktiga arbete någonstans i Afrika. Om vi vill ha några djupare kunskaper om den kontinenten så får vi kanske leta någon annanstans. Men som en bakgrund till varför huvudpersonen är lite bortkommen och lätt dras med även in i den mörka sidan så fungerar det. Frestelserna tornar upp sig. Plötsligt och oväntat får hon chansen att hänga med ’The Plastics’. Tjejerna som utsett sig själva till standarden för cool factor och stilbildning överhuvudtaget. Kanske mer fruktade än beundrade, men ni vet hur det ser ut i filmer av det här slaget och kanske till viss del även i verkligheten.
Alla har vi varit unga någon gång och de flesta vill nog trots allt inte tillbaka till den här tiden. Skildringen av en sådan miljö slår ofta slint men ibland träffar tillräckligt många saker rätt för att det ska bli något som just är värt att se om. Inte minst är ”Saturday Night Live”-influenserna här en framgångskomponent. Tina Fey som står bakom manus och spelar en lärare som får stå ut med en och annan prövning. Amy Poehler gör mamman som vill vara lite förmer än andra föräldrar. Cool. Visst. Tim Meadows som den hunsade rektorn. Rachel McAdams som den bitchiga bidrottningen har haft en hyfsat karriär sedan dess och det borde väl även Lindsay Lohan kunna ha haft, om det nu inte varit för allt som varit och jag inte är alltför djupt insatt i. Mer än att konsekvenserna varit en potential som i princip förslösats.
Men vi kan glömma det för tillfället och bara ryckas med av de här turerna. Om att välja gäng. Om svek och bedrägeri, lurendrejerier, att gå bakom ryggen på andra och smida ränker i största allmänhet. En räcka repliker värda att memorera. Ungefär lika många fysiska gags som ofta är mest akut underhållande när de är som mest låga. Folk som ramlar och slår sig, snubblar eller spyr vid fel tillfälle kan vara helt rätt i sammanhanget oftare än vad man borde erkänna. Men det är i stora drag en smart, för att inte säga intelligent, rappt redigerad dramedi. Störande kan det väl uppfattas. Lite lagom obekvämt ska det vara. Genanta situationer, skyldiga ögon som sänks i skam. Besvikelser och bryska uppgörelser verbalt och ibland även fysiskt. Slutet kanske lagts tillrätta mer än det behövs, men å andra sidan är det kanske inget fel i att få några lärdomar levererade och en sensmoral som slår fast vissa hållbara värden efter allt som föregått finalrundan. Jag misstänker att det borde finnas pedagoger som använt filmen i undervisningssyfte någonstans i världen någon gång. För vem du än är, vilken skola du än fostrats i och vilken klick du en gång tillhört (eller hamnat utanför) så borde det finnas något att relatera till för i stort sett alla. Även de som inte tror att de skulle kunna få ut någonting här. Åtminstone förlösande skrattsalvor.
© Johan Lindahl
2020-06-14
Originaltitel: Mean Girls
USA/Kanada, 2004
Regi: Mark Waters
Med: Lindsay Lohan, Rachel McAdams, Tina Fey, Tim Meadows, Amy Poehler, Ana Gasteyer, Lacey Chabert, Lizzy Caplan, Daniel Franzese, Neil Flynn, Jonathan Bennett, Amanda Seyfried, Rajiv Surendra
Genre: Komedi
Svensk biopremiär: 2004-08-13
