Chi-Raq (2015)
Lee Goes Greek for the Cause, liksom.
”Lysistrate”. Så heter den gamla grekiska sedelärande skrönan om hur kvinnor sexstrejkar för att stoppa ett krig. Ungefär. Några tusen år senare får Spike Lee inspirationen att göra om detta till ett nutida drama, omplacerat till Chicago, Illinois, USA. Redan i startgroparna slås fast att mordstatistiken i staden under 2000-talet överskrider antalet dödade amerikaner under kriget i Irak.
Även här finns, liksom i de gamla antika dramerna, en berättare. Här heter han Samuel L. Jackson och kör en introduktion vänd mot kameran medan tiden stoppas, för att sedan följas av en hiphopkonsert på en klubb med entusiastisk publik. Innan allt avbryts av skottlossning. Rivaliserande gäng refererar till varandra som trojaner och spartaner. Jackson fortsätter dyka upp som ledsagare med poetiskt sinnelag. Överhuvudtaget är språkbruk och dialoger ofta utformade efter en rytmisk rimstruktur. En liten reservation dock; filmen kan vara svår att hitta i en svensk upplaga (om man inte stöter på den i strömmad form, vilket åtminstone tidvis är möjligt). Till exempel den importupplagan jag utgår från är otextad. Så spetsa öronen.
Som en ung kvinna i Chicago gör när hon tipsar vänkretsen om liberianska fredsaktivister som använt just hotet om sexstrejk mot soldater för att stoppa pågående konflikter i sitt hemland. Men kan systrar från konkurrerande klaner komma överens om abstinens för att få slut på blodflödet i sin egen stad? Hur exakt ska allting organiseras? Och… Hur reagerar männen när de, som kvinnornas heliga löften nu lyder, nekas tillträde och ingång?
Begravningsscen för en flicka som hamnat i korselden påminner om att alla begravningar inte behöver se ut som de oftast gör i, säg Sverige. Här är det dansare i vitt, vad man ibland kan kalla ett lovsångsband och gospelkör med mera. Samt en pedagogisk uppfordrande predikan av en Fader Corridan (John Cusack). Till åhörarnas bifall proklamerar han att politikerna är i lag med NRA (National Rifle Association) och eliten överhuvudtaget har övergett de fattigaste. Massinlåsningar på fängelser är ett sätt att hålla underklassen på plats. Skjutvapen har blivit en del av garderoben och lättare att få tag i än datorer. Jo, här serveras vi social kontext för den som till äventyrs var rädd för att den inte skulle finnas. Även på makronivå. Vi får även en portion amerikansk inbördeskrigshistoria presenterad på ett kanske okonventionellt sätt. Hela filmen har som sagt en teatralisk struktur som kanske inte är allas ideal när det gäller att tackla sociala problem. Men det ger också filmen en stilistisk särart som står ut i mängden.
En gång i tiden tillbringade jag tre månader i Chicago för att göra praktik i mediesammanhang. Jag vet inte om staden var lika statistiskt våldsam då som den sägs vara nu. Och givetvis, som hos många andra ställen, beror det på var i staden du vistas. Själv uppfattade aldrig den kylslagna miljonstaden (det här var på vintern) som särskilt skrämmande. Det var i och för sig ett kvarts sekel sedan. Jag tror mig också ha läst någon recension som uttryckte missnöje med hur filmens problembeskrivning ser ut. Att våldet i Chicago inte har de kopplingar till gängbildningar som man kan få intryck av här. Men den aspekten av filmen har kanske mer att göra med inspirationen från den antika förlagan. Alltså, filmen är inte gjord i strikt socialrealistisk anda. Men visst har den saker att säga om samhället idag, inte bara i Chicago. Om inte annat ingår ett montage där kvinnor i storstäder över hela världen inspireras av initiativet i Chicago och drar igång liknande kampanjer.
Överhuvudtaget är Spike Lee skicklig på - och illa dolt förtjust i - att organisera masscener. Situationer där stor dramatik inträffar på offentliga platser med många inblandade. Musikalnummer då? Jo, jag förstår att ni frågar. Visst. De finns också. Ibland med split screen och allting. Filmen är lite lagom experimentell på flera plan. Och om jag glömt nämna det förut, en dos komedi inryms också. Inklusive mindre subtila tilltag som en stridsvagn där kanonen har orden penis envy graverat längs kolven, alltmedan det ofrivilliga celibatet påverkar män i alla samhällsskikt.
Klimax i form av en Celebrity Sex Match i linje med resten av filmens blandning av anakronistiska drag och kulturmedvetenhet kring det aktuella klimatet. Så, är detta lösningen på alla konflikter även på global skala? Som helhet lyckas i alla fall Spikes variant på grekiskt ödesdrama med två saker som inte alltid fungerar i samma film: att vara både galghumoristisk och gripande.
© Johan Lindahl
2020-10-24
Originaltitel: Chi-Raq
USA, 2015
Regi: Spike Lee
Med: Teyonah Parris, Nick Cannon, Wesley Snipes, Angela Bassett, Samuel L. Jackson, John Cusack, Jennifer Hudson, David Patrick Kelly, D.B. Sweeney, Dave Chappelle, Steve Harris, Harry Lennix, Ebony Joy
Genre: Drama, Komedi, Kriminalfilm, Politik
