Long Kiss Goodnight (1996)

Rövarhistoria med egen röst

- I never did one thing right in my life. That takes skill.
Privatsnoken Mitch Hennessy har lyckats röra till det mesta i sitt liv; det inser han till och med själv. Men det håller på att bli ännu rörigare. Och samtidigt mer spännande. Vem är den till synes oskuldsfulla lärarinnan och ömma modersgestalten som han är på utflykt med - egentligen?

Det börjar i juletider. Givetvis. Det gjorde ju alla actionfilmer under en period. OK, inte alla. Men många. ”Long Kiss Goodnight” är alltså historien om hur en skollärarinna i en småstad med minnesförlust, genom diverse omständigheter och med hjälp av en pratglad privatdetektiv, börjar nysta upp sitt tidigare liv. En film där de två dåvarande livspartnerna Renny Harlin och Geena Davis samarbetade för andra gången i snabb följd. Året innan hade piratfilmen ”Cutthroat Island” släppts och orsakat ett legendariskt ekonomiskt fiasko. ”Long Kiss Goodnight” fick också högst blandad kritik på sin tid och har väl aldrig riktigt landat i samma liga som de mest omtalade rullarna i sin genre från 1990-talets rika flora av sådana. Men samtidigt, visst finns det ett slags kultkänsla kring den här filmen ännu? Under konversationer i vitt skilda sammanhang kan den poppa upp som ett vällustigt minne för kanske främst en speciell generation biobesökare. Men inte bara de. Och själv kan jag inte ens komma ihåg riktigt om jag såg den på bio eller VHS (behövs ordlista?) första gången.

Samantha i småstaden råkar ut för en serie missöden och märkliga incidenter som tycks avslöja något om hennes förflutna. Intrigen är inte komplett vattentät eller fullständigt logisk, men det spelar mindre roll. Scenen i köket där hon tror sig ha upptäckt sin tidigare karriär som kock är riktigt rolig. Hur kan man annars vara så händig med kniven? Sedan har vi sekvensen på isrinken, numera förvandlad till en av alla memes på nätet. Den där om att ’Livet gör ont, vänj dig flicka lilla!’ Parallellt har den ganska misslyckade privatdeckaren Mitch (Samuel L Jackson) och hans kvinnliga assistent säkrat en del spår som kan förklara var de där färdigheterna verkligen kan härröra ifrån. Men allt är fortfarande höljt i dunkel och sanningen är för osannolik för såväl Samantha som Mitch att ta in och acceptera. Så långt…

Craig Bierko har väl aldrig uppnått riktig stjärnstatus, men presenterar sig här effektivt som en snett smilande och synnerligen behärskad psykopat med betydande bäring på lärarinnans liv. Då hon inte alls var lärarinna. Eller kock. Att se om ”Long Kiss Goodnight” nu (för vilken gång i ordningen kan jag inte svara bestämt på) innebär inte minst att påminnas om just dialogen med sin skeva humor som starkt bidrar till helhetsupplevelsen. Manuset krängdes ihop av en Mr Shane Black, även involverad i ”Dödligt vapen”, ”Den siste scouten” och på senare år ”The Nice Guys”. Är detta en föregångare till Bournetrilogin i någon mån? Förklaringen är (och det spolierar en del av hemligheten, men det är trots allt en över 20 år gammal film) att Samantha egentligen är Charlie, en kallhamrad kvinna som tidigare tagit kål på misshagligt folk för nationens räkning inom något program som de flesta människor inte bör känna till. Eller vem är hon - innerst inne?

- A woman’s face never quite looks so beautiful as when it’s distended in pain.
Ouch. Sådant säger de, skurkarna. De har inget behov av att vara politisk korrekta, eftersom de är, ja - skurkar. Just i det sistnämnda fallet representerade av David Morse, en av modern tids mest flitigt förekommande birollsinnehavare. Det här var en tid när actionfilmerna och inte Marvel fick eftersökta karaktärsskådespelare att glida in från vänster och fylla funktioner som krävdes för att ge allting lite mer tyngd. ”Long Kiss Goodnight” är ett av de lyckade exemplen där alla troligen vet vilken rövarhistoria de jobbar med, men spelar helt straight och med auktoritet. Ta bara Brian Cox - The one and only. Dessutom kryddas transportsträckorna och de dialoglösa etableringsscenerna med ett regelbundet flöde av gamla 1960- och 1970-talshits, som främst verkar emanera ur privatdetektivens prioriteringar. Ofta är de diegetiska, alltså en del av handlingen, strömmande ut ur bilradion eller andra tillgängliga källor från tiden det handlar om.

Här finns också en del intressant att notera kring motivationer. Utan att säga för mycket om var hotet kommer ifrån, så är konceptet mer än en smula konspiratoriskt. Terrorism är temat, men från vilket håll och varför? Man refererar till sprängdådet mot World Trade Center, alltså det som skedde 1993 och inte lyckades uppnå vad terroristerna tänkt sig den gången. Filmen i sig kom alltså drygt fem år före 11 september 2001. I denna intrig finns inga genuina muslimska extremister inblandade, vilket de sällan heller var under den här tidsperioden i Hollywood. Det kom att förändras. Här finns däremot tydliga element av misstänksamhet mot vad den egna regeringen, eller i alla fall delar av den, kan tänka sig att göra.

Här finns även vissa ’James Bond’-moment. Det vill säga där de skyldiga tror sig ha full kontroll på situationen och obetänksamt förklarar precis hur planen ser ut för sina motståndare. Samt en rejäl overkill-avslutning. Allt som kan smälla ska smälla. Men filmen är fysiskt imponerande på det där sättet som det ärligt talat är svårare att åstadkomma i en mer CGI-orienterad era. Geena Davis utformar en prototyp för en kvinnlig actionhjälte, med dubbla personligheter där man kan fråga sig vilken av dem som kommer att mynna ut som den mest framträdande - eller om en kombination av dem krävs för att vinna dagen. Poppsykologi i lagom dos är aldrig fel i sådana här sammanhang. Eller moraliskt ambivalenta skämt. Eller barn i fara, på ett sätt som skulle kunna vara traumatiserande för föräldrar, som givetvis inte bör låta barn under, säg tio-tolv år att se detta. Och sade jag något om musiken? Det kan jag göra igen. Det är slående hur läckert, eklektiskt urval av hits och mindre kända nummer de klämt in i förbifarten.

När det gäller Geena Davis, är det frågan om det här är hennes bästa roll någonsin eller i alla fall där uppe bland de tre bästa. Då har jag inte glömt bort bilåkaräventyret med Susan Sarandon. Jackson påstås själv gilla den här rollen väldigt skarpt. Skurk-Bierko borde som sagt ha kunnat få mjölka ur mer efter den här filmen än vad som blivit fallet. Regissör Harlins karriär har inte heller varit ensamma det senaste dryga decenniet. Filmbranschen är som den är. Det går upp och ner för de flesta i den. Oavsett vilka lyckliga omständigheter som samverkade för att skramla ihop den här skrönan, så har den definitivt kvaliteter som fortfarande lyser igenom. Och något man diffust kanske kan sammanfatta som karaktär och en egen röst.

© Johan Lindahl
2019-08-12

Originaltitel: The Long Kiss Goodnight
USA, 1996
Regi: Renny Harlin
Med: Geena Davis, Samuel L. Jackson, Yvonne Zima, Craig Bierko, Tom Amandes, Brian Cox, David Morse, Patrick Malahide, Joseph McKenna, Melina Kanakaredes

Genre: Action, Kriminalfilm
Svensk biopremiär: 1996-12-06

Sök