De jagade (1971)
Vem vinner i den här västernskrönan? Om någon?
Hårdkokta westerns. Är det en etablerad subgenre i sig, gillad och stadfäst? Det här skulle väl passa in på den beskrivningen. Från eran då amerikanska filmbranschen började ta ut svängarna lite mer och friforma i de flesta stilarter. Även den heliga kon, västern alltså. Lite råare, explicitare, gråzonigare och, sade jag råare? Och hårdkoktare? De där adjektiven som paradoxalt nog brukas för att säga ungefär samma sak i det här sammanhanget.
När gubbarna i byn åker på jaktutflykt med ett luxuöst inrett tåg så passar busarna på. De kliver inte in på banken som man kunde tänka sig, utan kidnappar istället en lärarinna från lokala skolan. Alltmedan bygdens många män förlustar sig med vad som ser ut att vara prostituerade, äter gott och jämför sina gevär. Värt att nämna i sammanhanget är att lärarinnan ifråga råkar vara gift med samhällets starke man som redan i de första ögonblicken etableras som en man mest inriktad på sina egna nöjen, prioriteringar och personlig njutning. Vare sig det gäller sängen eller ute på de vilda vidderna. Kommer något liknande Stockholmssyndrom att uppstå? Kan det vara så att de laglösa inte nödvändigtvis är så mycket sämre än de laglydiga? Det beror väl på vilka individer vi fokuserar oss på. ”De jagade” skulle kunna sorteras in under spagettiwestern, men regissören är i det här fallet från Detroit.
Candice Bergen som gör den karismatiska och uttrycksfulla kidnappade kvinnan, hade kanske en tendens att lockas till kontroversiella västernfilmer under just den här perioden. ”Soldier Blue” släpptes väl strax före om jag räknar rätt. Oliver Reed (1938-1999) och Gene Hackman (1930-2025) som kombattanterna på varsin sida, var alltså mellan cirka 33 och 40 år gamla när det här gjordes, vilket påminner om att en del skådespelare i princip aldrig varit unga. Synbart kom de ut ur ugnen direkt som ärrade erfarna herrar du helst inte vill bråka med. Fler viktiga frågor: rider de ibland nästan oavbrutet i långa sekvenser? Svar ja. Äter de bönor? Javisst. Har de hattar? Oh yeah. Är genderpolitiken en smula problematisk med dagens måttstock? Jo.
Vilket genomgående tonläge som eftersträvas är inte solklart. Det pendlar mellan dramatik och utpräglad sadism till något liknande situationskomik. Med musik som ska matcha skiftningarna i den stämning som för tillfället förmedlas. Funkar det? Scenen med de inlagda persikorna, bara en sådan sak. Hör den hemma i samma film som det mesta i övrigt?
Precisionsskytte på distans blir efterhand en viktig ingrediens. Har du skaffat dig ett par dyra gevär med kikarsikte och räckvidd på närmare en kilometer, kombinerat med behov av hämnd, så varför inte? American snipers of the old west. Det kommer också att kretsa kring ledarskap. Att rida i spetsen för ett gäng rånare eller vanliga medborgare (notera, ganska rika och privilegierade medborgare) där någon utsetts till eller utsett sig själv till högsta höns. Hur länge under rådande omständigheter kommer ordningen fortsätta accepteras utan att ifrågasättas?
Fotot och miljöskildringen är stiliga i det stora hela. Stora ödsliga vidder och småsamhällen passerar revy. Någon nattscen på tåg ser avslöjande artificiell ut, annars finns en naturlig charm över scenerierna. Kanske för att väga upp för de mindre charmfulla individer som främst befolkar filmen. Agerandet är dock överlag bra efter förutsättningarna; de uppskruvade, melodramatiskt ödesmättade förutsättningar som skapats.
Äta kakan och ha den kvar – en målsättning som kan skönjas. Fortsätta romantiseringen av hela västernmytologin men samtidigt slå eller skjuta några hål i den. Drömmen om frihet på egna villkor och att försörja sig antingen genom öppen stöld eller som exploatör har konsekvenser. Till slut kanske ingen vinner, när man fixerar sig totalt vid ett syfte och på en tvekamp där ingen vill visa svaghet.
© Johan Lindahl
2025-03-05
Originaltitel: The Hunting Party
Storbritannien/USA, 1971
Regi: Don Medford
Med: Oliver Reed, Gene Hackman, Candice Bergen, Simon Oakland, Ronald Howard, L.Q. Jones, Mitchell Ryan, William Watson, G.D. Spradlin, Francesca Tu
Genre: Action, Drama, Western
Svensk biopremiär: 1971-09-30
