Someone Great (2019)
Intensiv relationsterapi för unga vuxna vilsna kvinnor, mest. Eller?
Ja. Där tog det slut. Ännu ett förhållande i en film, ett brustet band som nu ska bearbetas. Med hjälp av de närmaste vännerna. Här är det Jenny from the Block som fått drömjobbet: musikmurvel i San Francisco! Det fleråriga förhållandet med pojkvännen Nate har nått vägs ände och det känns väl helt… okej. Nej, det gör det inte riktigt. Hon har sina tjejvänner med egna problem vilka också nödgas dryftas och på något sätt kureras under kvällen och natten och, ja, hur länge avskedsceremonin nu egentligen håller på.
Filmen presenteras med flitigt bruk av flashbacks som rullar upp de senaste åren. Fester, första möten, missförstånd och heta romantiska träffar, liksom frigörande sex och - det mesta genren kräver. Jag sade det mesta, utom kanske en bärande idé och lite allmän ordning. Samt någonting nytt att säga. Gina Rodriguez från underhållande
telenovela-pastischen ”Jane the Virgin” kan nästan på egen hand skapa ett sevärde i något som egentligen hade krävt rätt mycket mer för att alla bitar skulle falla på plats. Hon matchas av framför allt sina närmaste motspelerskor Brittany Snow och DeWanda Wise i en film som främst fokuserar på ung kvinnlig vänskap. Rosario Dawson gör en cameo i några minuter. Ville bara nämna det. Filmer som ”Someone Great” tycks tillhöra den aktuella skolan som försöker göra för Generation Y vad ”Slacker”, ”Reality Bites” och ett otal andra filmer om dåtidens unga vilsna borde-vara-vuxna-men-det-verkar-besvärligt gjorde för Generation X på 90-talet. Något slags reflektion finns här mellan terapifestandet, de återkommande intagen av lättare droger, slå sig lös-känslan och regelbundna känsloutbrott.
Vad innebär det att bli vuxen? Alltså, när man - hemska tanke - börjar närma sig 30? När man bryter upp från en seriös relation, alternativt upplever att det kanske vore dags att våga en inleda en sådan. Eller bara inser att livet kommer att innehålla förändringar och ingenting varar för evigt. Filmen är kanske en röra men den har sina ögonblick. En viss inneboende charm och genuin affektion för sina invånare. Men den kanske främst riktar sig till unga kvinnor på väg att bli, vad de
tror är, gamla. Alltså skrämmande nära att kliva över 30-strecket. Ett synbart stort steg som i regel inte är så dramatiskt för de flesta när det väl kommer till kritan. Det blir värre senare, eller hur? Den verkliga visheten (som alltid uppstår ur existentiella kriser, ni vet) kommer att låta vänta på sig minst ett årtionde till efter den tröskeln. Eller kanske mer.
Cheerio!© Johan Lindahl2019-05-01