Brexit: The Uncivil War (2019)
”Be careful what you wish for”
Det här är ännu en sådan där snabbpratig, verklighetsbaserad förklaring på hur det Kunde Bli Såhär i form av en spelfilm med högst verkliga karaktärer i huvudrollerna. Och inte mig emot. Jag gillar genren, även om de här filmerna ofta gör en lika frustrerad och uppgiven som upplyst.
Hur kan det bli så här? Hur kan det sämre alternativet vinna så ofta? Svaret är nuförtiden ofta ’kraftfulla verktyg i händerna på människor utan integritet’.
Möt Dominic Cummings, spelad av en svårigenkännlig Benedict Cumberbatch. När David Cameron uppfyller sitt löfte om att låta England rösta om EU är det dags för denna socialt osmidige men odiskutabelt skicklige strateg att glänsa. Om än i skuggorna … Om man får tro filmen är det snarare Cummings än Nigel Farage och Boris Johnson som lyckades få britterna att rösta på ’Leave’.
Han skildras som ett snille som verkar drivas av ego och viljan att bevisa sin genialitet mer än några starkare politiska tendenser. Hemma hos gravida frun är han synnerligen mänsklig men det är inte det kommande faderskapet som upptar hans tankar här. Han håller benhårt på sin linje, vänder ett styrelsemöte ägnat åt att avsätta honom upp och ner, och hittar hemlighetsfulla personer som kan ge honom det lilla övertag som behövs för att omvända tillräckligt många av mittenväljarna.
Parallellerna med 2016 års presidentval är inte bara tillfälligheter. Här återfinns samma effektiva bruk av data mining och social engineering, samma Cambridge Analytica. I en scen står Steve Bannon i bakgrunden, som en föraning om ännu större politiska omvälvningar.
Rory Kinnear spelar motparten på andra sidan, som med (såvitt vi ser i filmen) traditionella och mer rättframma medel försöker styra folket till att ta sitt förnuft till fånga på valdagen, och inte minst engageras lika mycket som nej-sidan. I en charmig scen tar han ett viktigt samtal samtidigt som han lagar fiskpinnar åt döttrarna. Det är förstås inte en slump. Det här är, som nästan alla filmer om politik, en film med en politisk vinkel. Vinkeln är i det här fallet att Brexit var ansvarslöst och att vem som helst kan sprida lögner och ’sätta eld på något’ men mer ’tråkiga’, ansvarsfulla människor tänker längre än så. Arrogant eller bara sant, upp till dig att försöka bedöma.
Det är som sagt frustrerande att se sådana här filmer, men det är också märkligt underhållande. Scener från en fokusgrupp där känslorna till slut svallar höga och ett besök hos De Bortglömda, människorna vars röst ingen verkar vilja försöka få, visar dock på ambitioner bortom rapp, svart komedi. Och kanske, kanske kan sådana här filmer göra fler medvetna om vad det är för mekanismer som styr världen, ibland i riktningar vi kanske egentligen inte vill.
Och Cumberbatch? Jättebra, förstås.
© Anders Lindahl
2019-03-25
Originaltitel: Brexit: The Uncivil War
Storbritannien, 2019
Regi: Toby Haynes
Med: Benedict Cumberbatch, Rory Kinnear, Lee Boardman, Richard Goulding
Genre: Politik
