True Detective - säsong 3 (2019)

Relationsdrama virat runt ett mysterium

4 russin

Det är väl närmast universellt konstaterat att säsong ett av ”True Detective” var tv-historia medan säsong två var en besvikelse. Den sistnämnda var inte ointressant, inte minst var det snarare den som kunde göra anspråk på epitetet ”Lynch-artad”, men den var inte Vad Vi Ville Ha.

Tredje vändan, för att gå direkt på pudelns kärna, är en återgång till det som var så rätt med första säsongen. Två småstadspoliser, ett mörkt och mystiskt fall och ett evigt hoppande mellan tillbakablickar från olika tider långt efter Händelsen. Händelsen, som utspelas under tidigt 80-tal, är i det här fallet ett försvinnande och ett mord. Återblickarna kommer från ett tiotal år senare, samt långt senare, under olika omständigheter.

Det är back to form i stämning, ljud och musik. Det är snyggt. Vissa bilder är närmast Chan-Wook Park-snygga. Det är också väldigt mänskligt. Smärtan hos de icke-idealiska men upprivna föräldrarna över att förlora inte bara ett barn utan två. Förvirringen över att åldras och glömma även det allra viktigaste. Den här säsongen har beslutat sig för att fokusera på ett begränsat antal teman och tålmodigt utforska dem på djupet, och det betalar sig.

Det utspelar sig den här gången på Ozarkplatån, känd från … ”Ozark”. De två poliser som först verkar rätt lata och odugliga sköter sitt jobb med stabil, trygg proffsighet när det kommer till kritan. Även när de vid ett tidigt tillfälle går långt över gränsen känns de samspelta och i kontroll över situationen. I Wayne Hays (Ali) har serien sin hemsökte snut, om än inte lika fängslande som Matthew McConaugheys. Hans spöken är från Vietnamkriget, vilket gör dem mindre personliga men tidsrelevanta. 80-tals-Wayne är kontrollerat cool, medan 90-talsversionen är mer sårbar, särskilt i rollen som far. I scenerna från modern tid är han grånad och vilsen men vaknar till i samband med en intervju om det gamla fallet. Hans möte med Amelia, en lika komplex som tilltalande karaktär skickligt spelad av Carmen Ejogo, får ta plats och tid. Hon blir lika fast i fallet som han och skriver en hyllad bok om det.

Liksom i ettan är hans motpart lite mer vanlig, men kollegan Roland blir intressantare för varje avsnitt. Stephen Dorff spelar med små åthävor och inger respekt i en av sina bästa roller. I sin äldsta inkarnation är han för övrigt ibland väldigt lik en åldrad Jack Nicholson. Deras gammelsmink är för övrigt övrigt fantastiskt.

Halvvägs är det en ganska rak historia, tydlig trots de kronologiska hoppen med hjälp av enkla attribut (inte minst frisyrer) som förankrar händelserna i en viss era. Mindre kuslig och chockerande än lågmält fängslande. Actionscenen från ettan runt halvtid har sin motsvarighet i en våldsexplosion ungefär lika långt fram i den här serien men sedan saktar det ner igen. Det är inte tråkigt men det är oftare psykologiskt drama än kuslig thriller.

Efter kanske 3/4 anar man ytterkanterna av det där dunkla mysteriet som man räknar med i genren. Innan dess har intresset hållits uppe mycket genom ett tålmodigt, sorgkantat drama med ett ganska begränsat antal karaktärer som återkommer genom årtiondena. Och det är egentligen så det slutar också, med en final både tillfredsställande och frustrerande. Visst handlar det om ett fall, en gåta, men det handlar kanske ännu mer om ett komplext förhållande som begynts och formats av detta fall, och en vänskap som drabbats av det. Det är fängslande men inte sensitionslystet, närmast modigt i sin behärskning.

Det handlar också i hög grad om hur misstankar, helt vanliga misstag såväl som avsiktligt placerade villospår, kan drabba fler än offren för det inledande brottet. Faktum är att serien här hittar några av sina starkaste partier, på ett sätt som får mig att tänka på Stephen Kings ’The Outsider’.

Utan att helt avfärda säsong två känns alltså trean helt klart som den sanna uppföljaren på den unisont hyllade första vändan. Söker du riktigt läskiga grymheter är den kanske inte rätt val, men om stämning och kvalitet är viktigare är det bara att sjunka ner i soffan, förslagsvis i ett inte alltför stressat tillstånd, och klicka på Play.

© Anders Lindahl
2019-03-25

© HBO

Originaltitel: True Detective: Season 3
USA, 2019
Skapare/show runner: Nic Pizzolatto
Med: Mahershala Ali, Carmen Ejogo, Stephen Dorff, Scoot McNairy, Ray Fisher

Genre: Kriminalfilm, Mystery, Thriller
Hemmabio: 2019-09-02
Teman: Originalproduktion från HBO Snutserier

Relaterat: True Detective (2014) True Detective - säsong 2 (2015)


Ingår i följande teman


Originalproduktion från HBO

Snutserier





     

Dela |