Overlord (2018)
Beprövad genreblandning som gör jobbet
Nazister som medelst dunkel vetenskap vill framalstra supersoldater för att vinna kriget och säkra sitt tusenåriga rike är något av en egen genre, även inom spelvärlden med ”Return to Castle Wolfenstein” som klassiskt exempel. Att J. J. Abrams skulle göra sin WWII-debut (som producent) med en sådan film är både logiskt och lite djärvt.
Det börjar med en scen bekant från WWII-genren: planet över Engelska kanalen fullt med soldater som på olika sätt försöker handskas med vetskapen om att de snart kommer hoppa ut över fiendeland. Det är förstås starten på Operation Overlord, i historieböckerna oftast känd som D-dagen, och natthimlen är full av plan.
Boyce (Adepo) och hans kamrater ingår i första vågen, i en grupp vars uppdrag är att spränga ett kyrktorn med hjälp av vilket tyskarna kan göra landstigningen till ett ännu värre helvete. Att han, och även gruppbefälet, är svarta är nog inte historiskt korrekt på minsta vis men passar väl in i filmens vidare tema. Och här kommer förstås ännu mindre historiskt vedertagna ting att skildras.
Efter sisådär tjugo minuter har en intensiv kortversion av flera av genrens obligatorier hunnits med: det träffade planet och den kaotiska fallskärmsutrymningen, de utspridda soldaterna i fiendeland och den handfull som hittar varandra och beslutar Fortsätta med Uppdraget. Bland dem Boyce, nervös nykomling i krigets värld, och den mer ärrade Ford (Russell) som varit med sedan Italien. I skogen hittar de också den tappra och vackra Chloe (Ollivier) som leder dem till sin hemby, där tyskarna styr och märkliga saker pågår.
Här någonstans tar skräckbiten fart, och andra halvan består av cirka hälta-hälta. Boyce hamnar oförhappandes mitt i grymma, groteska experiment i en mardrömslik sekvens och försöker övertyga spillrorna av förbandet att det finns viktigare saker att göra än att spränga ett litet kyrktorn. Hur ska det gå?
Givetvis utmynnar det i den lilla skaran som med ett dödsföraktande uppdrag ska få kriget att kännas meningsfullt. Uppdraget råkar den här gången addera en extra genre men det är som sagt redan utforskad mark. Allt känns rätt bekant, även krigsbitarna, men det är ambitiöst iscensatt och fritt från meta och ironi. Det är rakt och rättframt och Boyce är en hedersknyffel.
”Overlord” är en köttig, kraftfull, slabbig krigsskräckis med några häftiga paradnummer och långa, effektspäckade tagningar. Låter det som din tekopp är det inget att tveka på. Men i genren ’senkomna filmer som tar oväntade och rejält skräckiga vändningar’ skulle jag ännu hellre rekommendera ”A Cure for Wellness”.
© Anders Lindahl
2019-03-22
DVD / Blu-ray
Extramaterialets självgratulerande prat om hur nytt detta är får direkt motsatt effekt mot det avsedda. De vet bättre, vi vet bättre, lägg av bara.
Originaltitel: Overlord
USA, 2018
Regi: Julius Avery
Med: Jovan Adepo, Wyatt Russell, Mathilde Ollivier, John Magaro, Gianny Taufer, Pilou Asbæk
Genre: Krig, Skräck
Hemmabio: 2019-03-25
Teman: Andra världskriget
Ingår i följande teman
