Polar (2019)
Våldsopera med vagt märkbara inslag av mänskliga värderingar
Ultra. Allting är ultra. Extremt uppskruvat. Sex, när det förekommer mellan varven. De visuella uttrycken och raska klippen överhuvudtaget. Och framför allt våldet. Det är mycket våld. Var redo. Stil eller substans? För en del filmmakare är det ingen allvarligt menad fråga överhuvudtaget. Det förstnämnda gäller. Till den skaran räknas väl Jonas Åkerlund. Och här har han till synes fått full frihet att frossa i överdrifter på flera fronter och ösa ur baljor av blod. Lustfyllt sadistiska seanser, total dekadens och i centrum en stoisk stridsmaskin som i det här fallet ändå är närmast perfekt rollbesatt i Mads Mikkelsens gestalt.
Erfarna yrkesmördare som börjar bli utbrända och är på randen till pension. Eller överhuvudtaget blivit likgiltiga för allt, men hittar något skäl att bry sig om livet. Eller har något de ångrar samtidigt som ett antal fiender tornar upp sig att ta itu med. Låter något av detta helt nytt? ”Polar” som tydligen bygger på någon form av seriealbum lånar synbart friskt från ”John Wick”, Luc Bessons ”Léon” och för all del Jason Bourne-trilogin. Även om de försöker ge hela slaktsymfonin mer resonans i slutskedet är det framför allt en uppvisning i utpräglat underhållningsvåld. Ändå så pass närgånget och naturalistiskt att det åtminstone ibland ska kännas fysiskt och inte bara glida helt obemärkt förbi. Färgsprakande och med excentriska figurer, inte minst den lömska arbetsgivare (i beställda mord-branschen) som vill eliminera flera av sina anställda innan de fyllt 50 och enligt reglementet ska avsluta sin tjänstgöring, för att spara in pensionspengar och andra förmåner. Till de akut avpolletterbara hör Duncan Vizla (Mikkelsen). Tro nu inte att han går i graven utan motstånd. Därav den två timmars orgie i ond bråd död som detta till största delen är.
Tråkigt? Oftast inte. Kan det tas på allvar någon gång? Det är säkrare att inte göra, för annars tvingas man ställa flera obehagliga frågor som filmen inte är kapabel att besvara tillfredsställande. Är det direkt oansvarigt? Svaret skulle kunna vara ja - om man nu tog det mer på allvar, alltså. Svart humor kantar vägen mot en final som förekommande trailers kanske skvallrat lite för mycket om. Men det gör inte så stor skillnad egentligen. ”Polar” gör överhuvudtaget inte så stor skillnad i världen, men går att se och ha något slags perverterat nöje av med förbehållet att det, jag säger det igen, är rent parodiskt våldsfixerat med inslag som borde katalogföras under tortyrpornografi. En koreograferad kanonad som till slut kokar ner till, ja vad exakt? Men samspelet mellan Mikkelsen med sina ständigt sorgsna ögon och Vanessa Hudgens som granntjejen i den lilla snöiga småstaden där han försöker hålla sig undan, ingjuter trots allt något slags organisk mänsklighet i en annars konsekvent kallhamrad massakeroperett.
© Johan Lindahl
2019-03-17
Originaltitel: Polar
Tyskland/USA, 2019
Regi: Jonas Åkerlund
Med: Mads Mikkelsen, Vanessa Hudgens, Katheryn Winnick, Fei Ren, Ruby O. Fee, Matt Lucas, Robert Maillet, Anthony Grant, Richard Dreyfuss
Genre: Action, Kriminalfilm, Thriller
Svensk biopremiär: 2019-01-25
Teman: Originalproduktion från Netflix
Ingår i följande teman
