Bird Box (2018)
Apokalyptisk thriller med oanade ambitioner
Världen ska gå under på något sätt, eller i varje fall civilisationen som vi känner den. En premiss vi känner igen, numera kanske alltför väl. Helt originella uppslag är kanske omöjliga att uppnå vid det här stadiet. För ett antal år sedan kom ”The Happening” som jag själv aldrig kommit mig för att se, kanske för att den blev så grundligt sågad av snart sagt… alla som såg den. Min förståelse av dess innehåll är i alla fall att något oförklarligt får människor världen över att bete sig extremt självdestruktivt. Och utgångspunkten här är i princip densamma. Om det nu är densamma.
Människor konfronteras av något inte helt klarlagt skäl med sin djupaste fruktan, sina inre demoner och gör mer eller mindre effektivt slut på sig själva. När filmen inleds vet vi att det har hänt. Så dags är Sandra Bullock en ensam mamma med två småbarn som desperat ska försöka ta sig från en plats till en annan, i en liten båt längs en älv - med ögonbindlar. Det är i själva seendet som faran ligger, i alla fall utomhus. Där finns de, vad de nu är. Men dessförinnan, i samband med katastrofen, har hon en gång varit en del av en mindre gemenskap som länge lyckades klara sig undan katastrofen. Vad har hänt med den? Det rullas upp i det som upptar större delen av filmens dryga två timmar. Och det är två spännande timmar, hävdar jag personligen. Filmen har annars fått synnerligen varierad kritik.
Oavsett om den, som så många andra cinematiska syskon, lutar sig mot välbeprövade knep och konfrontationer. Människor i panik som måste hålla ihop men lika gärna kan vända sig mot varandra. Oavsett om vi kan undra över deras reaktionsmönster i pressade situationer där vi själva kanske skulle ha svårt att förutse våra egna handlingar. Oavsett allting man kan invända, så är det spännande. En tät, ofta obehagligt påträngande thriller. Regisserad av danska veteranen Susanne Bier, som i och för sig gett sig på spänningsgenren förut (”Hämnden”, ”The Night Manager”), men kanske inte rört sig så här på randen till ren skräck förut.
Här finns dock överhuvudtaget en hel del talang samlad både framför och bakom kameran. Bullock, navet allt snurrar kring och allestädes närvarande i båda tidsplanen. John Malkovich travar omkring och är allmänt cynisk, men får även kläcka den minnesvärda frasen ’making the end of the world great again’. Trevante Rhodes från Oscar-vinnaren ”Moonlight” häromåret. För att nämna några. Och barnskådespelarna, de två mycket unga som i filmen får dras med namnen pojke respektive flicka - var hittade man dem? Och hur mycket tid lades ner på personregin där? Ganska mycket skulle jag anta. Musik av grabbarna från Nine Inch Nails! Och så vidare.
Det här är apokalyptik med ambitioner, som kanske kan slå an helt olika strängar beroende på vad och hur mycket i samma genre du har sett förut. Därför är det kanske inte helt oväntat att ”Bird Box” blir en vattendelare. För mig fungerar den över förväntan. Efter den lovande inledningen tvivlade jag på att det skulle följas av samma spänningsnivå tiden ut. Men den når efter sina förutsättningar i mål. En annan delikat fråga är hur mycket mer av den här varan, med familjer eller mindre gemenskaper i akut fara efter ett stort samhällskrossande skeende, orkar vi med under rådande omständigheter? Blir vi mer inspirerade att träna överlevnadskonst eller är det en uppladdning för motsatsen?
© Johan Lindahl
2019-02-10
Originaltitel: Bird Box
USA, 2018
Regi: Susanne Bier
Med: Sandra Bullock, Trevante Rhodes, John Malkovich, Sarah Paulson, Jacki Weaver, Rosa Salazar, Danielle Macdonald, Lil Rel Howery, Tom Hollander, BD Wong, Parminder Nagra, Vivien Lyra Blair, Julian Edwards
Genre: Drama, Sci-fi, Skräck
Svensk biopremiär: 2018-12-21
Teman: Originalproduktion från Netflix
Ingår i följande teman
