First Reformed (2017)
Tro och hopp, tvivel och fruktan
Synd och skuld. Sådant har upptagit Paul Schraders uppmärksamhet ganska ofta under en långlivad men inte alltid i sig lika uppmärksammad karriär som regissör och manusförfattare. I den senare rollen har denna teologiska tematik inte minst kommit fram i en serie samarbeten med Martin Scorsese (”Kristi sista frestelse”, ”Taxi Driver” med flera). Där Scorsese fostrades i katolsk anda har Schrader en mer kalvinistisk bakgrund, efter vad som skymtat fram i intervjuer på senare tid. En tradition där tron är något man tar på allvar och som får konsekvenser i livet. Den sortens protestantism finns det i och för sig flera varianter av, men en populär uppfattning är att det ofta för med sig en spartansk, rentav asketisk livssyn och livsstil. Genom Schraders karriär har dock motsägelser och kontroverser alltid varit närvarande. Han är inte rädd för att ta ut svängarna.
Men här är han åtminstone rent estetiskt spartansk. Det är mycket som skalats bort runtomkring för att kunna koncentrera sig på kärnan. Manifestationen av den kärnan ser vi i pastor Toller (Ethan Hawke). Denne har efter tragiska erfarenheter och ett byte av bana i livet tillsatts att ta hand om en liten kyrka någonstans i New England. Eller kanske snarare en utpost. Det handlar om en historiskt intressant, men numera inte så välbesökt byggnad som hålls igång med stöd av en betydligt större församling i närheten. Vi ser kontrasterna däremellan. Den lilla klassiska kyrkbyggnaden med kanske en handfull regelbundna gudstjänstbesökare ses snarast som en artefakt, ett turistmål och inslag av kuriosa som dock står inför ett stort jubileum. Det är i den stora moderkyrkan det förmodas hända saker i övrigt. Har Toller fått den här positionen som ett slags välgärning för att komma igen i livet? Tas hans uppgift på allvar? Det är några bakomliggande frågor. Men det kommer att handla om någonting större än så.
En ung kvinna (Amanda Seyfried - ganska långt från ”Mamma Mia”-land) söker upp honom. Hon är bekymrad över sin make, en miljöaktivist som drar sig undan allt mer och kan behöva andlig vägledning. Mötet med den mannen sätter igång en process hos Toller, en ökad medvetenhet om vart världen egentligen är på väg. Frågan om hur mycket hopp man egentligen borde ha, om det är värt att sätta barn till denna värld och var kyrkans eget ansvar för framtiden egentligen ligger. Allt sådant vävs ihop i ett drama som långsamt men obevekligt rör sig in på thrillerterritorium. Om filmen först fokuserar starkt på dialoger och kameraarbetet är så strikt, kanske kalvinistiskt okomplicerat, som det bara kan vara, så får filmen mer fart och flair över sig när spänningsnivån höjs. Det kommer smygande, i en film som överhuvudtaget inte bankar på dörren särskilt ofta, mer än i en final där vi anar att allt kan ställas på sin spets och verklig ovisshet uppstår om vilka konsekvenser pastor Tollers sinnestillstånd ska leda till.
Dialogdrivet är det dock till största delen. Ethan Hawke för både öppna samtal och inre monologer som speglar Tollers process. Han är en man som tappat tron på enkla svar, som dras med ganska allvarliga hälsoproblem och som omgivningen oroar sig för, medan han själv tycks tänka att de fixerar sig på fel saker. Han ser inte sig själv som centrum av universum, hans teologi framstår mer och mer som avvikande från den som presenteras av mentorn i megakyrkan och de medarbetare han möter där. Det här är en film som på allvar ställer de stora frågorna och dessutom bygger på vissa insikter om olika kyrkliga traditioner och hur det formar tänkandet hos dess ledare och medlemmar. Om inte det låter tillräckligt upphetsande, och det gör det förmodligen inte för alla, så är miljö- och klimatfrågorna som får stort utrymme i filmen, hyperaktuella. ”First Reformed” har förmodligen inte potentialen, den publikfriande inställning som krävs för att tilltala alla eller ens nå alla. Den är, trots en del högdramatiska inslag, mer subtil och för sparsmakat anlagd för det. Det är en film som verkar ha
värkt fram, verkligen inte väjer för smärta och som inte heller framkallar enbart tro, hopp och kärlek. Dock, någonstans verkar den ändå vilja betona att alla de tre sakerna kan ha en betydelse ändå.
© Johan Lindahl2019-01-19