The Alienist (2018)

Pionjärpsykolog utreder makabra mord i sekelskiftets New York

New York under 1800-talets sista skälvande skede, nära det kommande sekelskiftet. Pojkar, mycket unga pojkar, som prostituerar sig. En efter en upptäcks flera av dem mördade på sadistiska, närmast ritualistiska sätt. Ordningsmakten verkar totalt genomsyrad av korruption och trångsynta attityder, även om en nytillträdd polismästare utstrålar ambitioner att höja standarden. Hans namn är Theodore Roosevelt, senare mer känd som president för de Förenta Staterna under åren 1901-1909. Men här opererar han i en metropol med påtagliga klasskillnader och allt annat än lika förutsättningar i livet och inför lagen.

Psykologi är en knappt ännu erkänd gren av den medicinska vetenskapen. Men en och annan föregångare finns tydligen ändå. De kallas, åtminstone i den här seriens historieskrivning, för alienists. De försöker identifiera det främmande i den mänskliga naturen - eller något ditåt. En av dem är Laszlo Kreizler (Daniel Brühl); nogräknad, excentrisk och krävande mot sin omgivning men uppfylld av en rättskaffens mission att förbättra världen ger han sig in i jakten på barnamördaren. Detta med hjälp av en lite spontant och till synes slumpartat sammansatt grupp allierade. Mr John Moore, en skicklig tidningsillustratör med vissa självdestruktiva drag. Sara Howard, till synes den enda anställda kvinnan i polismyndigheten. Liksom de två judiska bröderna Isaacson som vill utveckla den forensiska forskningen, men är udda figurer i societeten. Om de nu räknas dit. Det här är som sagt ett utpräglat klassamhälle med oskrivna kulturella markörer utplacerade lite varstans för att alla ska veta just 'sin' plats.

Det handlar mycket om utanförskap som grund för att kunna se vad den stora massan missar. En deckargåta i gotisk anda med ett snabbt och effektivt stämningsskapande. En smula teatraliskt och dramaturgiskt tillrättalagt, jo. Men något fångar mig ganska omgående och får intresset att uppehålla sig. Serien är lagom pretentiös och har en påfallande precision i det den vill uppnå. Makaber utan att vara sjukligt exploaterande, med tanke på vad den skildrar.

Psykologen, som vi kan välja att titulera honom, doktor Kreizler är en excentrisk herre. Inte parodiskt teatralisk, men ofta socialt obekväm och inte fullständigt kristallklar i sin kommunikation utåt. Han talar ofta över huvudet även på dem som verkligen vill hjälpa honom i hans ädla uppdrag. De har det inte lätt. Miljöerna är skugglika, stora delar av handlingen tilldrar sig i nattmörker med vagt upplysta gator och dekadenta miljöer. Polismakten är alltså inte precis pålitlig och går i första hand den regerande elitens ärenden. Polismästare Roosevelt kämpar i motvind för att försöka förändra den till något annat. Stilmässigt är det här gothic light, med en ibland mysrysaraktig inramning. Vilket inte hindrar att den lyckas undvika uppenbara distanserande blinkningar och självmedvetna ironier. Nej, vi ska sugas in bland skuggorna och ta ondskan på allvar. Och med hjälp av den suggestiva ljudläggningen och de strama rollprestationerna lyckas de bra med det, åtminstone i mitt fall.

Något med upplösningen lämnar mig aningen otillfredsställd. Spänningen finns där, men just den sista timmen är inte miniseriens mest minnesvärda sträcka. Helheten är ändå något av det som fängslat mig mest under 2018. Konkret, råkar du liksom jag räkna ”The Knick”, ”Penny Dreadful” och ”Taboo” till 2010-talets dramatiska TV-toppar så ge gärna ”The Alienist” en chans också.

© Johan Lindahl
2018-09-15

Originaltitel: The Alienist
USA, 2018
Regi: Jakob Verbruggen Paco Cabezas m fl
Skapare/show runner: Hossein Amini E. Max Frye Caleb Carr
Med: Daniel Brühl, Luke Evans, Brian Geraghty, Robert Wisdom, Douglas Smith, Matthew Shear, Q'orianka Kilcher, Matt Lintz, Dakota Fanning, David Wilmot, Ted Levine, Sean Young

Genre: Drama, Kriminalfilm, Mystery, TV-serie
Hemmabio: 2019-08-19

Relaterat ur russinbloggen
2020-11-27: Ödesmättad återkomst för ”The Alienist”

Sök