Like Father (2018)
Småtrevlig seglats utan spets
Bonding. Ni vet. Omaka partners på jobbet. Snutar och brottslingar med något gemensamt. Mödrar och döttrar. Fäder och söner. I det här fallet far och dotter. Hon är i karriären och har svårt att släppa jobbmobilen, ens alldeles precis innan hon i vit klänning ska skrida fram till altaret och ingå ett äktenskapligt förbund. Resultatet blir en havererad föreställning och fortsatt singelskap. Men i snabb följd händer andra saker, som att hennes sedan länge förflydde fader plötsligt dyker upp mitt i misären och genom oväntade omständigheter ersätter den tänkte maken på den inbokade lyxkryssningen som skulle inleda smekmånaden. Oförutsett, snart sagt ofrivilligt och för båda parter en smula obekvämt.
Situationskomik, pinsamheter, underhållande nya bekantskaper och upplyftande lärdomar är receptet för en film som följer bekanta mönster och i stort sett är ganska trivsam utan att bryta någon ny mark eller vända universum upp och ner. Det duger, men manus kunde ha varit betydligt skarpare i kanterna. Nu lever det hela mycket på Kelsey Grammers naturliga trulighet och paradoxala förmåga att ändå väcka munterhet i 'Frasier'-anda, liksom Kristen Bells villrådiga karriärklättrare, inte helt olik hennes rollfigur Jeannie från konsultkomediserien ”House of Lies” (som brukar ta ut svängarna mer än så här). Jag kan inte helhjärtat rekommendera ”Like Father” i dagens övermättade utbud, men tänker inte heller kategoriskt avråda från den. Om inte annat svarar Seth Rogen (vars hustru står för regin) för en småleendeframkallande birollsinsats.
© Johan Lindahl2018-08-10