Red Sparrow (2018)
Inte så roligt som du tror
Konceptet låter onekligen underhållande: sexig agent spelad av Jennifer Lawrence i modern kalla kriget-thriller. Och med en framgångsrik karriär som först musikvideoregissör åt superstjärnor och sedan en bunt kioskvältare som ”Hunger Games” på resumén borde ju Francis Lawrence (ej släkt/gift med huvudrollsinnehavaren) ha koll på det här med solid underhållning. Men det är inte utan att man undrar om han försöker göra det svårt för sig här?
Det är en dämpad och lite pompös inledning som i stort sett är representativ för filmen. Stråkar och personpresentation. Men stiligt är det. Slående miljöer, både de dystra och pampiga. Jeremy Irons och Ciarin Hinds tillför gravitas. Och Jennifer Lawrence har ambitiöst nog gått i baletthårdträning för några korta scener i början.
En ’olycka’ på scen sätter dock brutalt stopp för Dominikas karriär som Bolsjoj-teaterns mest hyllade ballerina. Samtidigt råkar en CIA-spion (Edgerton) i Moskva dra uppmärksamhet till sin främsta mullvad. Gissa om de tu kommer mötas senare i filmen.
Lawrence inleder filmen som en total ickeperson, nollställd både före och strax efter olyckan. Men när hennes ilska väcks vid insikten om ett hemskt svek upptäcker hon en oanad kapacitet för våld. Raskt värvas eller utpressas hon av sin strebrige och obehaglige farbror (Schoenaerts) till att jobba för staten. Den sortens jobb som inbegriper att förföra någon för att ta reda på någonting. Första uppdraget slutar med chockerande våld, vilket kommer bli något av filmens signum och räddningsplanka när tilltron till storyn (med viss rätta) sviktar hos filmskaparna.
Denna händelse är bara en förövning inför en helt ny karriär för en vars valmöjligheter plötsligt är begränsade, i ett samhälle med ironiska likheter med Staterna (”Har din mor sjukvårdsförsäkring?”). Vår bild av gamla Sovjet och dagens makthungriga Ryssland möts i en värld där snygga agenter använder både sex och andra medel för att manipulera och extrahera information. Det är förvånande frispråkigt och lite corny på samma gång (med bland annat ostalgiska repliker om den 'dekadenta västvärlden'). Charlotte Rampling säger ömsom intressanta, ömsom krassa, ömsom banala saker som lärare på 'sparvskolan'.
Dominika behåller sin stolthet och utmärker sig förstås. Hon är uppenbart ämnad för särskilda uppdrag. Kanske att bli vän med den där amerikanske agenten, nu stationerad i Budapest, som vill få kontakt med sin mullvad. Hon envisas dock med att spela spelet på sitt sätt utan att ge alla vad de vill ha. Och när hon träffar en man som också verkar ha något slags personlig integritet börjar det väl likna kärlek, banne dem ...?
Dubbelspel. Lögner inuti sanningar. En del chockerande våld. Men inte mycket till klassisk action, jakter, skottlossningar eller kamper. De förlitar sig mestadels på att det andra ska räcka. Pratet om vad man gör för vem och varför. Hitchcock-stråkarna. Blickarna mellan Edgerton och Lawrence. Undran om vem man kan lita på. Medvetet gammaldags, lite som ”Allied”. På papperet gillar jag att det görs sådana filmer men i praktiken kan det bli lite tråkigt och tillgjort. Och i båda fallen är personkemin en ekvation som kanske såg bra ut på papperet men ...
Det avslutas med lite förfärande grymhet och några dramatiska vändningar som filmen faktiskt lett fram till på ett ganska rimligt sätt. Så dags är det svårt att kortfattat sammanfatta filmen, utöver att jag inte tycker att den känns som en fungerande helhet. Men kanske kunde man försöka beskriva det så här: likt sparvarna på skolan har Lawrence/Lawrence ett något osmakligt uppdrag och likt Dominika försöker de ro det iland på sitt sätt, med bibehållen självrespekt. I filmens fall genom att hålla en ganska 'seriös ton' i vad som potentiellt kunde bli ännu mer exploativt. Det betyder inte nödvändigtvis att det blir sevärt ...
Fotnot
Varför använder de disketter i en nyckelscen när filmen utspelar sig i modern tid? Tydligen var det inte ett totalt hjärnsläpp ....
© Anders Lindahl
2018-07-22
Originaltitel: Red Sparrow
USA, 2018
Regi: Francis Lawrence
Med: Jennifer Lawrence, Joel Edgerton, Matthias Schoenaerts, Charlotte Rampling, Joely Richardson, Ciarán Hinds, Jeremy Irons
Genre: Sex, Thriller
Svensk biopremiär: 2018-03-02
Hemmabio: 2018-07-16
