Het puls (1981)
Nya stjärnor nytänder slumrande genre
- Jag är gift. Jag vill inte ha sällskap.
- Du skulle ha sagt ’lyckligt gift’.
Var det här filmen som startade neo noir-trenden under tidigt 1980-tal? Och därmed återupplivade 40-talserans dunkla skuggor och tvetydighet? Den lanserade i princip två nya filmstjärnor och en ny talang i regissörsstolen; Lawrence Kasdan som sedan gick vidare till att göra bland annat ”Människor emellan”, ”Silverado” och ”Grand Canyon” plus ett ett stort antal manus, exempelvis till Indiana Jones- och Star Wars-filmfamiljerna.
Södern är svettig. Alla talar om hettan. Det dryper ur kragarna. Allt medan den ambitiöse (och mer än en smula moraliskt flexible) advokaten Ned Racine (William Hurt) letar efter ett lyft i karriären. Dialogen dryper i sin tur av dubbeltydigheter. Racine är van vid att flirta sig fram och engagera sig i tillfälliga förbindelser. Men nya upptäckten Matty Walker (Kathleen Turner) kräver mer än för honom genomsnittlig ansträngning och är tämligen oförutsägbar. Hon skickar blandade signaler och faller inte pladask rakt av, till Racines förvåning, troligen förtret men även någon form av… Förtjusning. Den emotionella vardagstemperaturen har i ett slag stigit ett par grader. Förbjuden passion uppstår givetvis ändå. Men Matty har en egen agenda. Vilket inkluderar en make att röja ur vägen. Mannen ifråga, Mr Walker (Richard Crenna) är en slipad herre. Självsäker. Businessminded. En ”som gör vad som krävs”, enligt sin egen självbild. Och inte överdrivet sympatisk. Skulle trots allt inte världen vara bättre utan honom?
Det här är USA i början av Reagan-eran, vet vi nu med facit i hand. Från en tid av nationella motgångar och utbredd paranoia till en era av framgång. Målmedvetenhet. Tid för vinnare! Åtminstone enligt propagandabilden då som i dag tycks matchas av - ja, faktiskt - många nordamerikaners nostalgiska återblickar. Var Kasdan & Co medvetna om den möjliga undertexten i sin skildring av samhället eller är den lättare att läsa in i efterhand? ”Het puls” har i alla fall hettan. Och lusten. Spänningen och manipulationen. William Hurt och Kathleen Turner har, om inte kemi är den rättaste och mest talande definitionen, så definitivt inlevelsen. De utstrålar begär. Men att begå ett så allvarligt brott som det handlar om är givetvis ingen barnlek. Mycket kan gå fel. Och vem blir vinnaren i det här spelet till slut? Ted Danson, den Danson, är med på ett hörn som kompis och (ur narrativt perspektiv) avspänningskomiker. Den som försöker föra in Racine på förnuftigare spår i livet, kanske till och med uppmuntra något så gammalmodigt som traditionellt familjebildande. Men hur bra han än tror sig känna sin polare så ser han inte vad som händer mitt framför ögonen på honom.
Ironiskt nog ska inspelningen ha sammanfallit med en ovanligt kall sommar i Florida som föranledde firma Turner & Hurt att få kämpa för att inte frysa till mellan tagningarna, särskilt de mer intimt laddade och mindre påklädda. Men oavsett förutsättningarna så blev resultatet en i perspektiv åtminstone halvklassisk thriller som jag sett några gånger, men med långa mellanrum. Och den håller fortfarande som just en typ av uppdaterad film noir för sin storytelling, atmosfär och det konsekventa handlaget. Man kan inte säga att ”Het puls” uppfinner hjulet igen, utan den vet var den hämtat sin näring. Men den tillför själv en annan tidskänsla och en stil som senare skulle inspirera andra.
© Johan Lindahl
2018-10-14
Originaltitel: Body Heat
USA, 1981
Regi: Lawrence Kasdan
Med: William Hurt, Kathleen Turner, Richard Crenna, Ted Danson, J. A. Preston, Mickey Rourke, Kim Zimmer, Jane Hallaren, Lanna Saunders, Carola McGuinness
Genre: Drama, Kriminalfilm, Romantik, Thriller
Svensk biopremiär: 1982-01-29
