Mom and Dad (2017)

Varning för föräldrar!

Nicolas Cage. Brukade vara ett säkert kort. Ganska. Nu vet vi alla att han gör alldeles för många filmer, förmodligen främst av finansiella skäl. Det hindrar inte att han fortfarande hittar rätt ibland och hans patenterade överspel hamnar i ändamålsenliga sammanhang. Som i svartsynt satir, en subgenre där han briljerat flera gånger under karriären. Åtminstone enligt mina egna diffusa minnesbilder.

Nu är det här inte i huvudsak beroende av hans personliga och naturligt kusliga karisma. Det är mycket annat som ska stämma i en film som slänger in Roxette och ”It Must Have Been Love” mitt i en mordscen. Bara en sådan sak. Hela filmen är som ett lustmord på villasamhället, där krossade drömmar gömmer sig bakom ännu välputsade fasader som drastiskt smutsas ner eller snarare fläckas av blod. Barnens blod.

Här står det alla fritt att leta efter så många metaforer och undertexter som man känner sig kallad till. Skräck och skratt blandas i ungefär lika delar längs vägen. Plötsligt drabbas föräldrar överallt, eller åtminstone i det område som täcks in av nyheterna, av rapporter om föräldrar som försätter sina avkomlingar i akut livsfara. Snart inser både tonåringar och yngre syskon att deras respektive föräldrar verkligen är ute efter att döda dem. Sina egna barn. Andras är inte så intressanta. Varför? Ja, den exakta förklaringen idkas inte filmen leverera. Någonting triggar fram syndromet, synbarligen ett flimmer på TV. Men mer än så avslöjas inte.

Filmen är mest uppfinningsrik och idéspäckad inledningsvis, drabbas efterhand av en del standardlösningar under en period men tappar aldrig helt fästet. Det är våldsamt. Och möjligen traumatiserande. Men uppenbart förankrat i ett satiriskt sinnelag. Det var inte så här det skulle bli. Livet är fullt av besvikelser och vuxenvärlden har plötsligt förlorat alla tillstymmelser till sans och vett. Nu är det upp till det yngre släktet att i första skedet överleva. Vad som sedan händer och om det finns en framtid - det är en annan fråga.

Filmen klockar in under en och en halv timme och avslutas tämligen abrupt, vilket inte ser ut som ett misstag. Djupare orsaker och verkan och längre perspektiv lämnas kanske inte därhän, men väldigt öppna för egna tolkningar. Här och nu handlar det om den ultimata manifestationen av förbjudna känslor och uppdämda aggressioner. Är kärnfamiljen samhällets hörnsten och hur civiliserade är vi innerst inne? Och hur kan man hitta nya spännande användningsområden för alla verktygslådor och heminredningsattiraljer som fyller villor världen runt?

© Johan Lindahl
2018-06-06

Originaltitel: Mom and Dad
USA, 2017
Regi: Brian Taylor
Med: Nicolas Cage, Selma Blair, Anne Winters, Zackary Arthur, Robert T. Cunningham, Olivia Crocicchia, Lance Henriksen, Marilyn Dodds Frank, Samantha Lemole, Joseph D. Reitman

Genre: Komedi, Skräck, Thriller
Hemmabio: 2018-05-14

Sök