Real Women Have Curves (2002)
Värmande film om kulturkrockar och fysik
En kvarglömd halsduk vidarebefordras singlande genom luften längs en av bänkraderna och hittar tillbaka till sin rättmätiga ägare och skapar i sig en liten lagomsvensk celebration-of-the human-spirit-anda som blir en passande inledning till den här filmen vid visningen på Folkan i Göteborg, filmfestivalens sista helg. Av någon anledning kommer jag också att tänka på slutscenen i "Crocodile Dundee" ...
"Real Women Have Curves" för av olika skäl tankarna till bland andra "Skruva den som Beckham" och "To love, too much" (mexikansk festivalfilm ifjol). Den förstnämnda för kulturkrockarna och kampen för frigörelse, den senare för fokuseringen på fysik som inte lever upp till förväntningar - egna eller andras.
Familjen Garcia i "Real Women" tillhör den växande mexikanska kolonin i Los Angeles. Huvudpersonen Ana har komplex för sin kropp, eller egentligen kämpar hon mot frestelsen att internalisera sin mors farhågor över följderna av sina döttrars fylliga former. Kvinnliga kurvor ska inte vara för framträdande - då får man ingen man och blir ingen sann mexikansk matrona enligt den traditionella skalan.
Äldre systern Estela verkar redan vara en ungmö bortom all räddning och Doña Carmen suckar djupt, ingår ofta i hypokondriskt hängiga tillstånd eller flyr in i fablernas värld. Sådant är hon bra på, inlevelsefulla återgivningar av skrönor och spridande av det senaste skvallret. Vilket ger Ana anledning att sucka från sin horisont. Hon är begåvad och uppmuntras av sin engelsklärare att söka stipendium till college, men familjen sätter sig på tvären - en inte helt ovanlig problemställning i den här typen av filmer. "Real Women" känns dock som om den handlar om inte bara riktiga kvinnor utan riktiga människor överlag, i en riktig, existerande urban miljö där drömmar väcks och dränks. Deprimerande är dock inte ordet för dagen, i en film som hela tiden balanserar mellan drama och komedi men håller rågången ren mot farsen. America Ferrera som Ana har ett rikt register i det lilla. Det räcker med en knipning av ögonbrynen eller ett snett leende som förmodligen räddar oss från flera övertydliga repliker eller behovet av en berättarröst som ser till att vi säkert ska fatta alla detaljer.
Förutom Anas kamp för självförverkligande ger filmen en bild av verkligheten för alla lågavlönade sweatshop-arbetare som förser de stora affärskedjorna med produkter till vrakpriser. När Ana mer eller mindre tvingas av modern att jobba extra i Estelas textilfabrik reagerar hon över att klänningar som säljs till kedjan för 18 dollar betingar en summa kring 600 i butiken. Men sådan är världen och det är inte mycket att göra åt, får hon veta.
Moderns uppfattning att Ana är dömd till samma öde som storasystern om hon inte bantar ner sig kanske inte heller är helt genomprofetisk. Faktum är att Ana har en beundrare, men han har ju en del psykologiskt motstånd att bryta ner om det ska bli något...
Regissören Cardosos clou är en något otypisk striptease som möttes av entusiastiska applåder i alla fall på Folkan. Det är varmt i fabriken och fläkten är avstängd - "den sprider damm på klänningarna" enligt Doña Carmen. Men till slut står någon inte ut i den subtropiskt svettframkallande systugan och en process påbörjas...
En värmande film, kort och simpelt sammanfattat. En film som flirtar med oss men inte följer alla de enklaste vägarna utan låter en del vara osagt i slutet.
Som bakgrundsfakta kan nämnas att förlagan är en pjäs, skriven av en Josefina Lopez. Den som anar en överdrivet stel och teatralisk historia kan dock lugnas. "Real Women" fyller sin kostym och är väl värd tre soltorkade russin med mersmak.
Tips i marginalen: Rusa inte ut omgående när eftertexterna börjar. Det kommer en liten, i någon mån musikalisk, beroende på hur man ser det, bonus.
© Johan Lindahl2003-02-03