Turkisk konfekt (1973)
Provokation som livsstil i tidigt Verhoeven-drama
Provokatör. Kallas ofta holländaren Paul Verhoeven. Ofta i samband med hans mer kända internationella output producerad på amerikansk mark. Men det fanns en tid innan dess. Och en serie filmer i hemlandet Holland som har ett rykte om sig om att vara ännu mer provocerande än det som kom efter. Som det här. Där en ung hedonistisk man spelad av Rutger Hauer lever rövare och utövar sin dragningskraft på det motsatta könet med stor entusiasm.
Tillbakablickar introducerar oss för en historia i ett konstnärskollektiv där provokationen och subversionen som livsstil tycks vara betydande. Åtminstone för huvudpersonen som älskar att leta efter ömma punkter att trycka på. I en omedelbart färgglad och fartfylld historia med en sjuttiotalistiskt frigjord inställning till framförallt sex. Den unge konstnären lyckas också med bedrifter som kan ha inspirerat komedier i stil med ”Den där Mary”, med osedvanligt olyckliga kombinationer av vitala organ och dragkedjor inblandade. Men det är också väldigt tvära kast mellan de farsartade missödena och mer allvarliga olyckshändelser. Och ibland mellan vad som kan vara antingen verklighet eller våldsamma fantasier. Men kanske framför allt blir ”Turkisk konfekt” en närgången skildring av en intensiv romans. En dödsföraktande duo som lever så extremt i nuet att även dagens mindfullnessmaffia kanske skulle dra öronen åt sig.
Kan kärlek verkligen övervinna allt? Och vad är kärlek eller akut förälskelse egentligen? Det här paret tycks vara inställda på att beta av alla faser i en livslång relation på så kort tid som möjligt. Även om de gör slag i saken och ingår det heliga förbundet så upphör de inte att vara förvuxna tonåringar, eller om de möjligen fortfarande är tonåringar. Kan det här vara hälsosamt i längden?
Den här eran i filmhistorien sammanfaller väl också med den period då holländarna i sportsliga sammanhang lanserade begreppet totalfotboll. Och det här är också lite över hela banan i sin kakofoni av känslotillstånd. ’Här kommer alla känslorna på en och samma gång’ som herr Gessle från Halmstad skaldade. Eller sjöng. Tragikomisk filmterapi. Allt ska med. Kaos och människans obotliga ensamhet mitt i tvåsamheten som de flesta på något sätt vill uppleva, men även den har ett pris. Notera det melankoliska musikaliska temat som återkommer flera gånger med munspelaren Toots Thielemans. Bakom kameran står förresten Jan de Bont som arbetade flitigt ihop med Verhoeven innan han själv gick vidare med att regissera egna filmer som ”Speed”.
”Turkisk konfekt” är hårdkokt - och rå. Ohyvlad och oglamourös. Himlastormande och… motsatsen till det. Rent påfrestande ibland. En film som vissa formligen avgudar medan den aktivt stöter bort andra. Men framför allt slutet bidrar med en tyngd som ändå är svår att avfärda oavsett hur man reagerar på allt det andra.
© Johan Lindahl
2019-06-10
Originaltitel: Turks fruit
Holland, 1973
Regi: Paul Verhoeven
Med: Monique van de Ven, Rutger Hauer, Tonny Huurdeman, Wim van den Brink, Hans Boskamp, Dolf de Vries, Manfred de Graaf
Genre: Drama, Romantik
Svensk biopremiär: 1973-10-07
