Den vilda jakten på stenen (1984)
Elegant eskapism från förr
Hopplös romantiker eller hoppfull sådan? Det är frågan för den bästsäljande författarinnan Joan Wilder. Prångla ut häftiga äventyrsberättelser som läses av en försvarlig skara fans världen över, det har hon lyckats med. Hennes eget liv verkar däremot renons på spänning och riktig romans. Framgångarna firas ihop med katten. Alltid något. Systern verkar ha det hetare om öronen nere i Colombia. Därifrån kommer i alla fall meddelandet att hon behöver akut hjälp. Och så dras den explicit icke världsvana Joan in i ett riktigt äventyr för egen del. Kul!
”Den vilda jakten på stenen” är väl överhuvudtaget en typ av underhållning som lättast sammanfattas med just ordet kul. Det får inte tas för allvarligt. En av de där soligare seglatserna från 80-talet som kanske inte kräver komplett koncentration och knappast ger så mycket på djupet, men framgångsrikt sammanför lagom halsbrytande strapatser i djungeln med gammaldags romantik i den då nyklassiska Indiana Jones-andan. Sannolikhetsfaktorn är inte överdrivet hög. Här finns några longörer och det dramatiska slutet är aningen föråldrat i sitt utförande. ’Åldrat’ kan man säga om mycket i filmen om man vill. Men, här finns också styrkan. Den där erans paradoxala förmåga att både vara barnsligare och vuxnare än motsvarande filmer som görs idag. Lite larv, lättköpta skämt och slapstick. Samt vuxenromans. Det finns fortfarande något behagligt i betoningen på personkemi och gladlynt äventyrslusta framför specialeffektsmani.
För att klargöra förutsättningarna tydligare är det meningen att författarinnan ska ta sig till den klassiska hamnstaden Cartagena. En pärla vid den colombianska Atlantkusten där jag själv tillbringade några dagar för dussintalet år sedan och som ståtar med ett tjusigt kolonialt centrum som absolut är värt ett besök. Nu lyckas fröken Wilder sätta sig på fel buss och hamnar i stället ute i djungeln. En bussolycka och några skojiga sammanträffanden senare har hon i stället hamnat i lag med äventyraren Jack Colton. En karta som ska leda vägen till en lockande fyndighet och några synnerligen efterhängsna spekulanter på samma skatt, liksom den inte särskilt sofistikerade liga som kidnappat systern - det är väl huvudingredienserna. Kathleen Turner var het på den här tiden och tussas ihop med Michael Douglas som hade ungefär samma status. Det klickar nästan sensationellt bra i romcom-hänseende. Danny De Vito har en avspänningskomisk roll som misslyckad småförbrytare i obekvämt samarbete med sin kusin, där de försöker komma upp sig i förbrytarhierarkin med hjälp av kidnappning. Eller vad de nu egentligen försöker med. Mer dödliga instinkter har den demoniskt plirande, korrupte översten som också är ute efter kartan och författarinnan. I en liten roll dyker även mexikanske regissören Alfonso Arau (”Kärlek het som chili”) upp som en välbeställd bybo med ett imponerande vrålåk som han kallar sin ’lilla mula’.
Biljakter i djungeln. Eller åtminstone i nära anslutning till den. Krokodiler som blandar sig i slutuppgörelsen, inte helt oprovocerat skall sägas. Äventyraren Jacks hjärtskärande upptäckt att Doobie Brothers splittrats när han hittar ett gammalt exemplar av tidningen Rolling Stone i ett kraschat privatflygplan. Ja, här är några höjdpunkter i en film som efter förutsättningarna håller en konsekvent ton och aldrig tror sig för att vara något annat än den är. Vad är det då? Undrar vän av ordning. Elegant eskapism. Enklast uttryckt.
© Johan Lindahl
2018-04-29
Originaltitel: Romancing the Stone
USA/Mexiko, 1984
Regi: Robert Zemeckis
Med: Kathleen Turner, Michael Douglas, Danny DeVito, Zack Norman, Alfonso Arau, Manuel Ojeda, Holland Taylor, Mary Ellen Trainor
Genre: Action, Äventyr, Komedi
Teman: Livet i djungeln
Ingår i följande teman
