The Week Of (2018)
För långt. För ojämnt. För lite Rock.
Bröllop - de är välan för underbara? Genom filmhistorien har vigselakten, med allt runtomkring som fenomen och institution, gett upphov till flera klassiska oförglömliga verk. Liksom lättglömda och andra som ber om att glömmas bort även om de kan fastna mot ens vilja.
Adam Sandler har i sig också blivit ett fenomen. Min generella sandlerianska hypotes är att ju mindre inflytande över helheten han haft, desto bättre är i regel både han och helheten. Här har han tydligen bidragit till manus men inte regisserat. Så, resultatet borde väl landa någonstans på skalan mellan extremerna. Och det gör det. ”The Week Of” är en ensemblekomedi där crazyfaktorn är högt uppskruvad samtidigt som det ska vara lite realistiskt relaterbart också. Och kanske med högre igenkänningsfaktor för befolkningen i New York med omnejd. Nu utspelas den här filmen framförallt på Long Island, vilket poängteras nogsamt av Sandlers rollfigur Kenny Lustig. Det är inte riktigt samma sak som Det Stora Äpplet, vilket verkar viktigt i sammanhanget.
En familjefar med rätt rörig tillvaro laddar upp för dotterns inträdande i det heliga äktenskapliga ståndet. Och under den pre-vigselvecka då festligheterna förbereds, staplas missödena på varandra. Flera har sin direkta upprinnelse i patriarken Kennys personliga stolthet. Han sätter en ära i lågbudgetlösningar och att kunna fixa alla problem med hjälp av snilleblixtar, intrikata improvisationer och uppfinningsrikedom framtvingad av nöden. Och nöd blir det mycket av. Hans motpart, brudgummens far Kirby (Chris Rock) är ansedd hjärtkirurg med mer finansiella muskler, men tillåts inte hjälpa till mer än nödvändigt med någonting.
Vill ni ha sammanfattningen? Allting går åt skogen men alla tycker till slut om varandra ändå. Tror jag. Efter alla felsteg och missförstånd och den allmänna oredan så är det sentimentaliteten och ’vi ska lära oss någonting av detta’-mentaliteten som dominerar i slutskedet. Fram till dess är det en utdragen uppvisning i ojämn formkurvighet. Skämten är många men alla landar inte lika lyckligt. Brudens far som ska fixa allting kan fungera som en metafor för själva filmen. Sandler ockuperar för mycket utrymme själv och förvånansvärt lite matnyttigt skapas av Chris Rocks roll som den framgångsrike yrkesmannen med ett eget plågat samvete över att inte ha prioriterat sin familj i tillräcklig utsträckning, vilket spräckt äktenskapet och seriöst rubbat relationerna till barnen. Inte heller ser vi mycket av Rocks rolighetsådra den här gången. Han är nästan ohjälpligt fjättrad som en intill döden plikttrogen Karl Stranne vid ett roder där en rynkad panna och strödda sarkasmer är hans begränsade ansvarsområden större delen av filmen.
Enklast uttryckt lider den här skrälliga skrönan av att inte vara tillräckligt hysteriskt rolig för att kompensera för transportsträckorna eller de rent påfrestande inslagen. Det är som om alla dråpliga detaljer i marginalen, där alla ska få sin bit av kakan och leverera en potent punchline, prioriteras före storyn i stort. Allt snurrar kring Sandler och det snurrar verkligen. Men kanske inte så fort i filmhänseende eftersom knappt två timmars längd regelmässigt är för mycket för en fars av den här sorten. Särskilt när de vilda svingarna slår så ojämnt som de gör.
© Johan Lindahl
2018-04-29
Originaltitel: The Week Of
USA, 2018
Regi: Robert Smigel
Med: Adam Sandler, Chris Rock, Steve Buscemi, Rachel Dratch, Allison Strong, Roland Buck III, Katie Hartman, Chloe Himmelman, Jake Lippmann, Jim Barone, Nasser Faris
Genre: Komedi
Svensk biopremiär: 2018-04-27
Teman: Originalproduktion från Netflix
Ingår i följande teman
