Don Jon (2013)

Underhållande och en smula upplysande

Hålla kroppen i trim. Främst för att få så många brudar i säng så ofta som möjligt. Gå i kyrkan regelbundet och bikta sig. Och så en sak till. Porr. Det är hörnpelarna i hans existens. Jon kommer från en italiensk-amerikansk familj någonstans i det stora förlovade landet och den där programförklaringen kommer snabbt i en voiceover, sådana som kan vara en genväg in i en rollfigurs psyke och därför används flitigt i filmsammanhang. Som här. Syftet är närmast att skildra en ung man som än så länge är mycket pojke och inte har svårigheter att få napp när han är ute i nattlivet. Jargongen mellan honom och de två vapenbröderna är nära den nivå som Donald Trump demonstrerade i den infamösa inspelningen som dök upp häromåret. Men de skryter trots allt inte om rent olagliga handlingar - och de är aningen yngre.

Plötsligt dyker hon upp i blickfånget. Den totala tiopoängaren som antingen kammas hem som en trofé i den tävling som snarast pågår inom trion. Eller kan det här bli något mer? Hon spelar i en lite annan liga och låter honom inte riktigt komma till på samma sätt i samma takt som han själv vill. Med andra ord, här är en utmaning för en självutnämnd nutida Don Juan...

Här är upplagt för ett flertal dilemman och diskussioner kring manligt och kvinnligt, kring vad vi egentligen vill och vad beroende egentligen innebär. Alltså, att säga ’jag kan sluta när jag vill’ men samtidigt visa att det inte riktigt stämmer. Och visst kommer en sensmoral och några livsvisdomar att levereras under slutsträckan. Men, de är kanske inte riktigt desamma som man förväntar sig i filmens inledning. Och Joseph Gordon-Levitt lyckas i sin regidebut där han även själv gör huvudrollen, få till en del oväntade vändningar och rollförändringar, vara både karikerad och nyanserad. Nu ska inte ”Don Jon” höjas till skyarna som ett fullfjädrat mästerverk, för det är det inte. Här finns håligheter och outvecklade resonemang. Personteckningen är omväxlande uppluckrad och oväntat djup. Underhållningsvärdet och ambitionen att inte göra filmen för lång har nog prioriterats framför att förtydliga allas inneboende motivationer. Men det gör inte så mycket i det stora hela.

Scarlett Johansson får som väntat spela på sin numera så etablerade image, som den där kvinnan vi män i alla åldrar förväntas attraheras av. Samtidigt gör filmen något mer av hennes roll och personlighet än det är självklart från början. Och en annan något äldre kvinna (Julianne Moore) kommer att öppna ögonen för Jon på olika sätt. Glenne Headly (1955-2017) är ivrig och underhållande om än kanske överdrivet teatralisk som Jons mamma. Aningen karikerad kanske man kan säga om Tony Danza som pappan i familjen, men båda gör ändå distinkta insatser av sina föräldraroller. Notera även en pre-”Room”-Brie Larson i rollen som Jons syster, till synes oupphörligt uppslukad av sin mobiltelefon på ett sätt som torde förhindra alla övriga observationer om vad som händer i hennes omgivning. Eller?

I grunden är ”Don Jon” inte särskilt originellt berättad, utan innehåller flera traditionella turer, samtidigt som den är kryddad med mer sex än genomsnittet för en romcom. Eller om det borde kallas en dramedi med fokus på moderna frigjorda relationer som kanske kan leda till någonting mer än bara tillfälliga förlustelser. En kluven film om kluvna människor. Men de flesta människor är ju kluvna och filmen lyckas som sagt ändå vara både underhållande och till viss del tankeväckande.

© Johan Lindahl
2018-05-13

Originaltitel: Don Jon
USA, 2013
Regi: Joseph Gordon-Levitt
Med: Joseph Gordon-Levitt, Scarlett Johansson, Julianne Moore, Tony Danza, Glenne Headly, Brie Larson, Rob Brown, Jeremy Luke, Paul Ben-Victor, Italia Ricci

Genre: Drama, Komedi, Romantik, Sex
Svensk biopremiär: 2013-10-25
Teman: Skådespelare regidebuterar

Ingår i följande teman

Sök