Mordet på Orientexpressen (2017)

Ett tåg har mördats! Nej, vänta...

Nej, det är alltså inte ett tåg som har blivit mördat. Mordet skedde på ett tåg. Så, med det viktigaste avklarat kan vi nu ta en titt på den senaste stjärnspäckade filmatiseringen av Agatha Christies kanske allra, allra mest kända deckare.

Tåg! Mysiga saker. Även om det inträffar mord där. Om man inte själv är offret, förstås. Passagerarna inkluderar här högvilt som Michelle Pfeiffer, nyss synlig i ”Mother!” och Johnny Depp bredvid sådana diametrala motsatser som Judi Dench och Josh Gad.

Givetvis har den inte helt ofåfänge regissören, Kenneth Branagh, själv axlat rollen som Hercule Poirot, som därmed blir lite mer av en stilig herre än mysig gubbe. Med en hejdundrande mustasch. Den supersmarte belgiske privatdetektiven presenteras vid Klagomuren i Jerusalem där han med generande lätthet löser ett fall med en stulen religiös relik. Han framställs som ett självsäkert snille med mild OCD (trampar han i dynga så måste även andra skon röna samma öde).

Det är en film som tar fasta på resans charm, även innan tågvisslan ljuder. Från Jerusalem bär det av med båt till ’Stamboul’ (vackert återskapat till 1930-talsläge). Hercule blir härifrån hastigt kallad till London, just när han tänkte vila ut, och lyckas genom en vän få en plats på den luxuösa Orientexpressen som just ska åka västerut. De tre resdagarna ska väl i alla fall bjuda på lite lugn och ro, tänker han ...

Ett färgstarkt galleri presenteras i ett huj. Att samla skådisar kring sig är ju något som Branagh behärskar, milt uttryckt. Liksom att skruva till klassiskt material och ge det lite extra schvung och energi. Det här känns ofta just som en sån där pigg, energisk Branagh-tolkning. Inte respektlös men självsäker. Fotot är ljuvligt och gör bästa bruk av miljöerna och skådisarnas drag. Det är öververkligt snyggt men på David Lean-sätt snarare än Michael Bay-vis, med långa, stiliga tagningar av den sort som Branagh gärna briljerar med.

Snart färdas Orientexpressen genom slående vackra landskap, ett lyxhotell på hjul fyllt med mer eller mindre lyckosamma människomöten. Torr humor och dialog som Christie stundtals hade rodnat över. Eller? Det var länge sedan jag läste boken... Det är förstås utomordentligt underhållande hur som helst.

När tåget spårar ur bland snötäckta berg och den illa omtyckte fifflaren Mr Ratchett (Depp) hittas mördad med tolv knivhugg måste förstås ’världens förmodligen främsta detektiv’ lägga Dickens åt sidan och lösa fallet tillsammans med sin dekadente vän Bouc, som snart är lika djupt engagerad.

Här någonstans tar det en allvarligare vändning från det mysiga och småkomiska. I bakgrunden spökar ett gammalt tragiskt fall som säkerligen inspirerats av kidnappningen av Charles Lindberghs son. Det verkar som om inte alla på tåget är de de utger sig för att vara, hör och häpna. Det blir många intervjuer mot en tjusig fond av snö eller påkostad tåginredning alltmedan plotten både tjocknar och klarnar. Avrundningen är mer tung och tillspetsad än elegant underhållande och detektiven själv tappar nästan balansen och sin osvikliga tilltro till ... balans.

Stjärnspäckad, ja. Ett ord som ibland betyder att skådespeleriet bär hela filmen, men som också kan betyda "en massa stjärnor samlas och har kul tillsammans, allra helst kring en mordgåta". Tänk "Gosford Park". Det måste sägas att av alla de omsorgsfullt utvalda skådespelarna är det ganska få som verkligen får något intressant att göra. Judi Dench känns exempelvis episkt underutnyttjad. De gör det de ska, på sin begränsade speltid, men när den stora överraskningen landar känns den inte solitt förankrad i vad personerna tidigare sagt och visat. Branagh har tidigare lyckats gjuta känslomässigt liv i historier som man sett förut (som "Frankenstein" och diverse Hamlet-pjäser). Här försöker han nog allt, men når inte fram riktigt. Kanske hade det behövts lite längre speltid, även om det hade krävts en omsorgsfull balansgång för att ge mer sammanhang utan att avslöja för mycket.

Jag kan kort och gott inte påstå att jag blir djupt engagerad eller berörd av "Mordet på Orientexpressen", men det är verkligen en Film. Och att Branagh tänker återkomma som Poirot i "Döden på Nilen" känns helt rätt.

© Anders Lindahl
2018-04-03

Originaltitel: Murder on the Orient Express
Storbritannien / USA, 2017
Regi: Kenneth Branagh
Med: Kenneth Branagh, Johnny Depp, Daisy Ridley, Penélope Cruz, Michelle Pfeiffer, Judi Dench, Josh Gad, Lucy Boynton, Willem Dafoe, Tom Bateman, Olivia Colman, Miranda Raison, Leslie Odom Jr, Adam Garcia, Derek Jacobi

Genre: Mystery
Hemmabio: 2018-04-09

Sök