Thor: Ragnarök (2017)
"What are you, Thor, god of hammers?"
För roligt? Det är i alla fall inte lätt att bäva inför den stundande kataklysm som utlovas i startscenen när åskguden Thor trots sin prekära sits, fånge någonstans ute i världsrymden, är så rolig.
Den tredje Thor-filmen slår, ännu mer än tvåan, an en ”Guardians of the Galaxy”-artad ton, inte bara i den rymdiga miljön utan i tanken att alla situationer, hur dramatiska de än är, har plats för ett skämt. Alla Marvel Cinematic Universe-filmer delar förstås den inställningen i någon mån men här är det rätt extremt ibland.
MCU ja, universumet där alla superhjältar får plats och gärna hälsar på i varandras filmer. Dr Strange gör ett smärre inhopp och Hulk (som inte fått en egen film sedan 2008) har en stor roll, men det är mest de Thor-specifika karaktärerna det kretsar kring. Loke (Hiddleston), som visar sig högst levande och lika lurig som vanligt. Heimdall (Elba), förvisad från sitt viktiga jobb men tillhands i Asgård när han som bäst behövs. Oden (Hopkins), som dock tidigt ursäktar sig ur dramat. Och Thor förstås, en roll som Chris Hemsworth som vanligt gör med en hälsosam kombination av humor och muskler.
Nykomlingarna inkluderar en försupen före detta valkyria (Tessa Thompson), som föga förvånande har en reserverad plats i kommande "Infinity War", och ’Stormästaren’ på sin 80-talsinfluerade planet i universums utkant, en roll som Jeff Goldblum äger på roligaste vis. Här återfinns den outslitliga grundbulten till så mycken eskapism: gladiatorkamper mellan formidabla fajters. Och som så ofta skett alltsedan Kirks och Spocks dagar ställs vän mot vän, här med förväntat spektakulärt resultat.
Grundtemat låter dock tungt på papperet: Odens förskjutna och dittills i serien onämnda dotter Hel (Cate Blanchett!) gör återentré med buller och bång och ostoppbara krafter. Målet är ambitiöst; allsmakt och en återgång till ett krigiskt och hjärtlöst Asgård under hennes styre (gudarnas hemvist och Oden själv visar sig ha ett mörkt förflutet). Men pompöst blir det aldrig. Den stjärnspäckade teatern till Lokes ära som möter Thor vid hans återkomst till Asgård. Den otroligt roliga stenmannen Korg på planeten Sakaar. En skärrad och vilsen Bruce Banner som varit Hulk i två år. Det är gravt underhållande alltihop, oförutsägbart och råklyschigt om vartannat.
MCU-nykomlingen Taika Waititi (vars resumé talande nog inkluderar ”Flight of the Conchords”) visar sig behärska den marvelska kombinationen av lättsamhet, lågmält förbisvepande lustigheter och bombastisk action och det är nästan frestande att sätta en fyra på galenskaperna. Men jag vill inte verka alltför lättroad och nördig och sparar de högre betygen lite. Förhoppningsvis till ”Infinity War”.
© Anders Lindahl
2018-03-12
Tack till Disney för recensionsexemplar
Originaltitel: Thor: Ragnarok
USA, 2017
Regi: Taika Waititi
Med: Chris Hemsworth, Tom Hiddleston, Cate Blanchett, Idris Elba, Jeff Goldblum, Tessa Thompson, Karl Urban, Mark Ruffalo, Anthony Hopkins
Genre: Action, Äventyr, Fantasy, Sci-fi
Hemmabio: 2018-03-12
Teman: Marvel Cinematic Universe Superhjältar
Ingår i följande teman
