Den tysta jorden (1985)
Kultklassiker som fortfarande fängslar
Zac vaknar och går upp i tron att det är en vanlig dag. Men var är alla? Världen är inte ödelagd, bara öde. Maskiner och bilar fungerar men ingen använder dem. Det är som om fenomenet i "Leftovers" drabbat precis alla utom honom. Stämningen sitter direkt, bland annat genom att man inte tar i från tårna för att det ska bli Stämningsfullt. Det är retro tech-mysigt och samlat. Zac är mestadels under omständigheterna påfallande lugn.
Ensam kvar-temat brukar oftast inte köras fullt ut, utom i Twilight Zone-klassikern ”Time enough at last”. Det finns alltid några andra kvar, exempelvis i "The Omega Man" eller dess föregångarbok "I Am Legend". Problemet är bara att de är farliga. Men här är han verkligen mol allena, Zac, så allena att han i desperation vid ett tillfälle går in i en kyrka och försöker ta Jesus på korset som gisslan för att tvinga Gud att visa sig.
Av naturliga skäl är det inte mycket till dialog. Istället är det bra bildberättande (knäppta men tomma flygplansbälten i ett kraschat plan). Som expositionskomplement pratar Zac ibland med sin diktafon. På forskningsanläggningen där han jobbat bjuds både lite skräck och spänning, men också förklaringar. Precis lagom mycket förklaringar. Att Zac i viss mån är medskyldig till vad som hänt framgår tidigt.
En relativt tidig sekvens skildrar hans smått komiska försök att hitta folk och få tiden att gå. Köra modelltåg och sedan ett riktigt; varför inte, liksom? Påhittighet varvas med desillusion. "I'll move up in the world", beslutar han och tar tillfälligt boning i ett lyxigt residens. Han lever gott och gör vad han vill, och förlorar vettet, åtminstone tillfälligt. Vid ett minnesvärt om än kanske något manusartat tillfälle samlar han diverse ledare och ikoner på gräsmattan i kartongformat och riggar en samling rullbandspelare och strålkastare. Sedan håller han tal för de församlade. Bruno Lawrence får faktiskt scenen att funka. I största allmänhet äger han rollen, imiterar och orerar. Strömmen går till slut men han löser det med.
Men vad är det för liv? Är det nån mening med nåt om ingen annan noterar eller reflekterar över det man gör och över världen i stort?
Halv spoilervarning
Läget förändras förstås efter ett tag. Rätt tidigt, faktiskt. Dramaturgin kräver det. En kvinna lika lugn och nyfiket analytisk som han dyker en dag upp i hans lyxvilla vid havet. Härmed ställs nya krav på berättelsen. One is company, two is a crowd, när det gäller ensam kvar-berättelser. När de spelat bort ensam-kortet, vad har de då kvar?
Tja, de har varandra. Kärlek. Roligt ihop. Lite som i ”Passengers”.
- Du är den enda tjejen i världen för mig.
Att det blir ett triangeldrama av det hela lite senare är väl bara logiskt, och skapar bättre dramaturgiska förutsättningar. Dessutom vilar ju grundproblemet över dem som ett hotande moln: att universums väv har ändrats och blivit instabil. Ja, ni vet, att det blivit på det viset …
Jag kan rapportera att jag vid återbesöket faktiskt tyckte ännu bättre om filmen än när jag senast såg den någon gång på 90-talet. Då tyckte jag den kändes lite för stiliserad; kanske tar retrofaktorn ut detta i en lyckad, oavsiktlig ekvation. Hur som helst, det är en fängslande film gjord i atombombens skugga, med goda idéer och åtminstone hyfsad budget, som effektfullt använder både interiörer och nya zeeländska exteriörer (skickligt rensade på folk). Den är också behagligt lättillgänglig under omständigheterna. Inte fri från allvar, oväntade infall och vissa provokationer men aldrig dunkel. Musiken är ömsom suggestiv, ömsom smäktande. Öppningsbilden, med en soluppgång som ser ut som ett svampmoln, är slående om än tålamodsprövande, finalen spännande och dramatisk. Med en slutbild att grunna över.
FOTNOT
Jag har själv försökt skriva något liknande i kortromanform ("Dagsländor") och inser att några scener där måste ha inspirerats långt i efterhand av "Den tysta jorden".
© Anders Lindahl
2018-03-19
Originaltitel: The Quiet Earth
Nya Zeeland, 1985
Med: Bruno Lawrence, Alison Routledge, Peter Smith
Genre: Drama, Sci-fi
Hemmabio: 2024-05-20
Teman: Undergångsveckan 2018
Ingår i följande teman
