The Big Sick (2017)
Kulturkrockar, komedi och komatösa tillstånd
’Medan du sov’, liksom. Kommer ni ihåg den? Med Sandra Bullock och Bill Pullman från anno cirka mitten av 1990-talet? Här är en annan variant, som sägs vara byggd på verklighetsbakgrund. Och det är en genuint hjärtevärmande historia. Alltså en feelgoodfilm av den där sorten som inte tar den enklaste vägen. Och fungerar som feelgood. Utan att ignorera feelbad i processen. Ni förstår?
Möt Kumail (Kumail Nanjiani), en komiker som testar sina vingar på standupscenen i Chicago. Han har pakistansk bakgrund och med det ett antal medföljande förväntningar från familjen. Exempelvis gifta sig med en fin flicka av pakistansk börd, som seden bjuder. Och familjen slarvar inte med researchen utan radar upp ett antal kandidater så fort han besöker dem på middag. Däremellan huserar han i sitt kyffe som han delar med en komikerkollega. Och träffar under en standupkväll Emily (Zoe Kazan) varvid visst tycke uppstår. En vit kvinna. Hur ska det gå och vad kan man berätta för varandra? Är det verkligen sant att ärlighet varar längst?
Relationen utsätts för prövningar, redan innan filmens första verkliga vändpunkt som inte är direkt hemlighållen någonstans i publicitetsmaskineriet eller recensionsfloran. Koma. Emily hamnar i en sådan efter en reaktion som läkarna först inte riktigt kan förklara., Kumail får vara på plats, lite av en slump, för att fatta ett viktigt beslut. Och med henne nedsövd introduceras han för hennes föräldrar som först är synnerligen svårflörtade. Omedelbar kemi däremellan uppstår inte. Men kommer något slags förståelse att uppstå även där så småningom? Gissa själva. Som sagt, den precis enklaste vägen gäller inte för ”The Big Sick” som tycks vara en liten kritikerälskling från fjolåret. Och det är inte svårt att förstå varför. Den förmedlar en hel del, inte minst kulturella och mellanmänskliga observationer parade med välbalanserad understatement-humor längs vägen.
Om man inte är expert på pakistansk kultur, vilket jag själv knappast är, kan man ändå inbilla sig ha lärt sig aningen mer efter det här. Och dessutom underhållas av matchningen mellan den företrädesvis försiktige Kumail som i tysthet begår ett litet rebelliskt uppbrott men inte vill bryta helt med sin familj, kontra den mer spontana flickvännen med förhinder. Och inte minst hennes föräldrar spelad av en bekant utagerande Holly Hunter och en åtminstone bitvis mer behärskad Ray Romano.
Själva filmen balanserar skickligt på en skör tråd mellan det återhållna och det explicita, det som inte sägs och det som sägs med eftertryck, lagom giftiga iakttagelser och konfrontationer, fördomar från olika håll och insikter om livets komplexitet. Och nu är det väl dags att hitta ett sätt att stoppa in den gamla hitsingeln ”Girlfriend in a Coma” med The Smiths i texten på ett ledigt, otvunget sätt. Så bra gick det.
© Johan Lindahl
2018-04-06
Originaltitel: The Big Sick
USA, 2017
Regi: Michael Showalter
Med: Kumail Nanjiani, Zoe Kazan, Holly Hunter, Ray Romano, Anupam Kher, Zenobia Shroff, Adeel Akhtar, Bo Burnham, Aidy Bryant, Vella Lovell, Kurt Braunohler
Genre: Drama, Komedi, Romantik
Svensk biopremiär: 2017-09-15
Hemmabio: 2018-02-05
