The Last Days (2013)
Total torgskräck tar över världen
Nedslitna, dystra och förskansade beskådar de förödelsen. Någonting har hänt. Men vad?
Det mesta av samhällsapparaten tycks ha slagits ut. Men den totala undergången har uppenbarligen inte inträffat - än. Två män lämnar den bastion i form av kontoret i ett höghus där de vistats sedan det som hänt. De ger sig ut i det som inte oväntat är lite av ett laglöst land. Den fordon så magnifika megametropolen Barcelona. Eller ut, förresten. Det handlar snarare om att hitta vägar som inte tvingar dem att vistas utomhus. Varför?
Parallellt följer vi upprinnelsen till katastrofen. Den process där människor i mängd utvecklar en akut skräck för att vistas utomhus, en psykisk terror som leder till konkret fysisk död hos de drabbade. En epidemi av extrem torgskräck har tagit form och spridit sig världen över. Samtidigt som datorprogrammeraren Marc och hans flickvän Julia är djupt oense om förnuftet i att skaffa barn i denna alltmer hårdnande värld.
I ’efter katastrofen’-fasen av filmen fortsätter de två kontorskollegorna med sitt uppdrag. Sina uppdrag. Marc letar efter den flickvän som han synbarligen inte sett på flera månader. Den andre, ja, hans exakta syfte är mer oklart. Men de tvingas samarbeta, programmeraren och konsulten Enrique som kommit in i bilden i egenskap av en sådan där extern figur som chefer ibland kallar in för att fatta svåra beslut. Ett mindre popularitetsskapande kneg i paritet med George Clooneys gebit i ”Up in the Air”.
Men nu har nationens och planetens tillstånd förändrats radikalt. Varför är det ingen som riktigt vet. Människans akuta reaktion på att vistas på öppna ytor under bar himmel leder till omedelbar panikångest, yrsel och inre processer som sammantaget snabbt bryter ner immunförsvaret eller får hjärtat att stanna. Det kan spekuleras om orsakerna. Men faktum är att vi än en gång ser civilisationens sammanbrott och en återgång till grottstadiet. Om nu det inte är att förtala stenåldersmänniskorna.
Dramaturgin i scenariot är bekant och svårt att göra något helt originellt av, samtidigt som det är attraktivt. Här finns i alla fall en nerv, ett mänskligt tilltal och en svåremotståndlig spänning i att följa vart det ska leda. Filmens emotionella centrum finns ju framför allt hos Marc och Julia som, minispoiler alert, är gravid i den postapokalyptiska fasen. Hon är underförstått konstant närvarande, även om vi framför allt möter henne konkret i tillbakablickarna.
Filmen kan möjligen också provocera fram en diskussion om ifall det faktiskt skulle vara möjligt att ha ett fungerande samhälle om ingen vågade gå utomhus. Hittills har vi väl inte byggt upp en sådan beredskap, även om flera framtidsvisioner går ut på att vi etablerat hela nya existensformer under omständigheter där den yttre miljön är så gott som helt förstörd. I det här fallet vet vi inte om det är miljön som är problemet, bakterier, virus, människan själv på ett psykosomatiskt plan - eller något annat. Slutsträckan kanske kan vara en vattendelare. Fungerar den ihop med resten av filmen? Ambitionen är i alla fall att ingjuta något slags hopp mitt i allt och det är jag inte principiellt emot. Och emotionellt är det effektfullt. Däremot kan man ventilera synpunkter kring om tonläget är konsekvent eller inte. Men filmen som helhet är värd att se, diskutera och kontemplera över.
© Johan Lindahl
2018-03-22
Originaltitel: Los últimos días
Spanien/Frankrike, 2013
Regi: David Pastor Álex Pastor
Med: Quim Gutiérrez, José Coronado, Marta Etura, Leticia Dolera, Mikel Iglesias, Ivan Massagué, Pere Ventura, Abdelatif Hwidar, Farah Hamed, Lily Morett
Genre: Sci-fi, Thriller
Teman: Laglös värld efter katastrof Undergångsveckan 2018
Ingår i följande teman
