Foxtrot (2017)
Tvära kast vid fronten och hemmavid
Sorg. Och snabba svängningar. Hur ska dåliga nyheter hanteras och vilka krav ställer det på en familjefar, en modern patriark i ett land som tycks vara i ständigt krig? Och hur fungerar livet vid fronten för unga utkommenderade meniga vars vuxenliv knappt har börjat samtidigt som de bokstavligen har andras liv i sina händer?
”Foxtrot” hinner på två timmar skildra ett flertal stämningslägen, ofta genom synnerligen tvära kast. Dessutom bjuder den på överraskningar av både välkommen och väldigt mycket mindre välkommen art. Filmen kan brytas upp ganska enkelt i olika längre sjok. Först möter vi en familj på hemmafronten. Närgånget och med känsla för det absurda mitt i ett djupt allvar. Filmen begår redan från början en delikat balansgång.
Ute på fältet ser vi unga israeliska soldater vid en vägspärr i norra delen av landet, där de framför allt försöker undvika den totala tristessen i sin fuktiga, högst oglamourösa trailer som kanske håller på att tippa över och sjunka ner i gyttjan. Men ibland ökar spänningen drastiskt och vi ser hur den medföljande misstänksamheten och soldaternas pliktkänsla påverkar dem som passerar; familjer, unga par eller partyglada ungdomar som vill åka förbi spärren. Ingen här är synligt illvillig men alla inblandade lever i ett spänningsfält. Blixtsnabba beslut och andra som kräver lite mer eftertanke men ändå får avgörande följdverkningar. Kanske livslånga. Mycket av det som händer och de frågor som väcks lämnas dock obesvarade.
”Foxtrot” skulle vara Israels tänkta Oscar-bidrag detta år, men lyckades inte kvala in till de sista fem kandidaterna. Själv såg jag den på en tätbefolkad Stora teatern i Göteborg under filmfestivalen 2018. Tät är också filmen själv oftast, utan att ta till alltför yviga gester. Obehaget och de mer spänningshöjande elementen har ofta sin grund i väldigt vardagliga detaljer och mänskliga reaktioner som är fullt begripliga. Men när något verkligen bryter av mot de vanliga ramarna och pressen blir för stark kan resultatet vara fullständigt förödande.
Realistisk, alternativt surrealistisk. Full av iakttagelser om beteendemönster och de roller individer tar på sig. Liksom om hur tillfälligheter och misstag snabbt kan leda till katastrofala konsekvenser. Döden finns alltid där i närheten och väntar. Ändå går livet vidare på något sätt.
© Johan Lindahl2018-02-17