Quitting (2001)

"You're just a human being"

På 90-talet gjorde den kinesiske regissören Zhang Yang en teateruppsättning av "Spindelkvinnans kyss". En av skådespelarna var Jia Hongsheng, en framgångsrik men egentligen ganska medioker talang känd från diverse mer eller mindre våldsamma filmer och tv-serier. Några år senare hade drogerna tagit över Hongshengs liv. "Quitting" handlar om hans långa väg tillbaka till verkligheten och livet, med stor hjälp av föräldrarna och systern. Formen är intressant; Yang berättar i början hur han vill göra en pjäs om Hongshengs öde, med honom själv, hans föräldrar och hans syster i huvudrollerna. Filmen bygger sedan in verkligheten och pjäsen i filmens skal, på ett begåvat sätt som aldrig förfaller till käck meta-fiffighet. Det klipps också in intervjuer med personer ur hans liv, bland annat regissören själv, som förtydligar och kommenterar. Innehållet är dubbelt så fascinerande.

Hongsheng, som enligt en skådespelarkollega alltid gör saker till överdrift, får smak på droger och låter hela sin karriär falla sönder för att försjunka i självupptagna hallucinationer och grubblerier, som stundtals snuddar vid storhetsvansinne. Han förskjuter sina vänner och bor hos sin syster när pengarna inte längre räcker till. Hans föräldrar, båda aktiva inom teatern och bosatta i en liten by i Kina, lämnar allt för att komma till sin sons undsättning när de får veta hur illa det är ställt med honom. Det har de till en början inte mycket för. Han behandlar dem med förakt, avfärdar dem som bönder och menar på fullt allvar att han egentligen är son till sin stora idol, John Lennon. Han sårar sina föräldrar både oavsiktligt och medvetet till den grad där till och med deras änglalika tålamod stundtals vacklar. Istället för att rädda sin son är de på väg att förstöra sina egna liv och relationer.

Men "Quitting" är inget frossande i misär, och problemen är inte större än att man ser möjligheten till en lösning även när det är som värst. En ofokuserad ilska och frustration, lika mycket som droger, är det som ställer till det för Hongsheng, och filmen går målmedvetet mot det ögonblick då han slår upp ögonen och når något slags insikt. Det finns alltid plats för ett leende, om än inte ett hysteriskt gapskratt, och filmen känns lika rörande som sann praktiskt taget hela tiden. Fadern lovar att köpa ett band med The Beatles till Hongsheng, men lyckas inte förstå det märkliga engelska namnet. Istället ritar han av John Lennon från planschen i sonens rum och tar med sig bilden till affären. De fixar i ordning en cykel åt honom och följer i smyg efter honom på hans turer för att se att han inte ställer till det för sig. Klipp till intervju med Hongsheng där han berättar att han givetvis visste hela tiden att de "skuggade" honom.

Hongshengs utbrott och oförmåga att själv reda ut sina problem för honom till slut till ett mentalsjukhus. Till skillnad från vad man kanske kunde vänta sig är dock inte detta en ohygglig plats övervakad av sadistiska väktare utan faktiskt, som en av patienterna uttrycker det, en bra plats att vila på. När Hongsheng frågar patienterna om han är galen får han den sortens tankeväckande svar som ingen annan skulle kunna ge honom.

Så allt är inte elände. Men att de inblandade både orkar och lyckas återuppleva en sådan tung period framför kameran är smått mirakulöst. Systerns roll är lagd i bakgrunden men man anar hur viktig hon måste ha varit, då, i verkligheten. Föräldrarna, som betett sig så självuppoffrande mot Hongsheng, utlämnar sig igen i starka scener från ögonblick som de kanske gärna skulle velat glömma.

Om det här låter som en rå och nästan påfrestande närgången film, så är det faktiskt inte riktigt sant. "Quitting" är gjord med stor skicklighet och rentav elegans. Den är långsam, men inte i form av uttänjda evighetsscener utan som en konsekvens av regissörens tilltro till historiens förmåga att fängsla, utan pompösa scener och action. Och samtidigt som det är ett ganska personligt drama om väldigt konkreta händelser lyckas det också väcka funderingar om vad livet går ut på.

Kanske många ändå skulle finna "Quitting" seg och "liten", men jag kan inte med gott samvete ge den mindre än full poäng. Jag tycker den är underbar. Hur ofta ser man exempelvis två olika tvålar bredvid varandra och tycker att det är en fantastiskt bra scen?

© Anders Lindahl
2002-01-27

Originaltitel: Zuotian
Kina, 2001
Regi: Zhang Yang
Med: Jia Hongshen, Xiuling Chai, Jia Fengsen, Jia Tong Wang, Shun Xing

Genre: Drama
Teman: GFF2002

Ingår i följande teman

Sök