Sista natten (1998)
Världens dödsdom i samtalston
- I wanna go out with a bang.
Säger mannen som satsar på att tillbringa sin sista tid i sällskap med kvinnor av olika åldrar och typer i sänghalmen. Inklusive sin gamla lärarinna i franska. Att förverkliga alla ouppfyllda sexuella fantasier i tur och ordning har blivit det stora slutarbetet. Hans examen i livet.
Så är vi där igen. Slutet. The End to End all Ends.
Jag har minnesbilder av att ha sett den här kanadensiska skildringen av just den absolut sista natten, någon gång på TV för ett antal år sedan. Uppenbarligen lämnade den vissa intryck efter sig. Intryck som jag nu återbesöker. Vare sig det är en tillrådlig handling eller inte.
Välkommen till Den Stora Katastrofen i vardagsversion. Samtalston. Slående behärskad tragikomedi över mänskliga beteendemönster mer än något annat. Allt är lite lagom kaotiskt ute på gatorna. Men några försöker behålla illusionen av civilisation och normalitet. Som i en variant av julmiddag för den närmaste familjen. Inklusive sonen som helst inte vill vara där utan snarare susa hem till ensamheten så fort som möjligt. Varför leva i en lögn och låtsas att allt är OK, ens den allra sista natten?
Ett gift par har kommit ifrån varandra när de skulle tillbringa denna sista kväll tillsammans som tänkt. Vad gör man då? Kvinnan som verkar inställd på att tillbringa hela sista kvällen på jobbet. Gasbolaget som nitiskt ringer runt till alla sina kunder, tackar dem för deras förtroende och garanterar att gasen kommer att fortsätta flöda fram till den stora smällen. Eller vad som nu egentligen väntar. Slutets själva natur undviks nogsamt att preciseras.
- På ett sätt känner jag mig privilegierad. Ingen var där för att se början, men vi är här och ser slutet.
Det är en av de där iakttagelserna som passerar förbi i den här oftast nedtonade berättelsen om något vi lyckligtvis ännu inte har fått uppleva. Inte på en total global skala i alla fall. Men någon gång ska väl vara den första.
Överhuvudtaget sägs intressanta saker här. Tänkvärda saker. Förbjudna saker. Ärligheten framförallt, kanske. När det inte finns någon anledning att dölja något längre.
Ska man prioritera musik, finstämda upplevelser eller vilda fester på gatan - eller sex? Som så ofta i genren handlar det om vad utsikten att inte ha mer tid till förfogande lockar fram hos olika individer. Mina minnesbilder av filmen var att den hade något väldigt speciellt men kanske inte var fullkomlig i alla avseenden. Nu kan jag konstatera att den definitivt inte förlorar på att ses om. Och att den sannolikt, trots att den i sammanhanget är mindre känd, troligen har fungerat som förebild för en del efterkommande filmfränder. ”Seeking a Friend for the End of the World” häromåret har många liknande drag. Bekanta är också flera av ansiktena här, av vilka flera synts flitigt senare. Som Sandra Oh (allt från ”Sideways” till ”Grey's Anatomy” eller Callum Keith Rennie från ”Battlestar Galactica”. Och som kuriosa, demonregissören David Cronenberg i den mindre vanliga rollen som skådespelare.
Människans obotliga ensamhet kan skärskådas ur olika vinklar. Det här är ett av de bättre sätten. I en film som inte kastar sig över utan smyger sig på. Och nästan ber om lov innan den tar fram skalpellen och exponerar mänskligheten på ett obarmhärtigt men även kärleksfullt sätt.
© Johan Lindahl
2018-03-20
Originaltitel: Last Night
Kanada/Frankrike, 1998
Regi: Don McKellar
Med: Don McKellar, Sandra Oh, Sarah Polley, Callum Keith Rennie, Roberta Maxwell, Robin Gammell, Trent McMullen, David Cronenberg, Tracy Wright, Arsinée Khanjian, Geneviève Bujold
Genre: Drama, Komedi, Mystery
Teman: Undergångsveckan 2018
Ingår i följande teman
