Mustang (2015)
Systerskap under svåra förhållanden
Oskyldiga lekar i strandbrynet. Så kan det tyckas. Men det förändrar allting i ett slag. Fem systrar i ett mindre samhälle någonstans i Turkiet blir akut misstänkliggjorda av sina anhöriga. Föräldrarna har försvunnit ur bilden flera år tidigare under former som aldrig riktigt preciseras. Nu fostras de främst av sin mormor och morbror med varierande grad av auktoritet.
Anseendet är viktigt. Skvallret kan gå. Åtgärder vidtas omedelbart. De har lekt med pojkar och hela deras heder kan ifrågasättas. Följden blir i princip en permanent husarrest med bara enstaka utflykter under kontrollerade former som undantag. ”Mustang” skildrar systrarnas strategier för att överleva och ibland bryta mot föreskrifterna. Det är ett drama som efterhand antar en del komiska former mitt i allt, men även slående - och som vi utomstående kan uppleva det - högst
undviklig tragik.
Allt är lite fragmentariskt berättat, som korta vinjetter med olika sidor av det nya livet i ett slags fångenskap där huset blir mer och mer av ett fängelse. Efterhand som systrarnas olika metoder för att smita ut uppdagas måste fortifikationerna förstärkas. Filmen skildrar helt klart ett land med flera parallella regelsystem men ger inte föreställningen att det här är det allmänt accepterade eller det mest normala. Vad som är mest typiskt för Turkiet är jag själv definitivt ingen expert på, mer än att det är ett land som gått igenom flera olika faser och förefaller splittrat i flera avseenden.
”Mustang” är alltså inte direkt övertydligt berättad. Den stannar till vid olika punkter och tar upp teman som arrangerade äktenskap och kvinnors vara eller inte vara i offentliga miljöer, exempelvis fotbollsmatcher. Det är definitivt en
organisk film. En levande historia som ibland ger sken av att vara lite spontant snickrad. Anekdoter flyter in och ut ur varandra utan några direkta exakta tidsperspektiv. Dessa är inte det viktigaste. Här odlas en absurd överlevnadshumor mitt i allt och en gråskala där inte hela vuxenvärlden självklart sammangaddat sig mot systrarna. Men samhället måste ge sken av att leva efter ett och samma ideal. Oavsett om det sant eller inte - vilket det ganska uppenbart inte är.
Här efterlämnas många lösa trådar, en del förhållanden bara antyds och tillåter oss gissa kring detaljerna. Ju mer vi närmar oss slutskedet desto mer tar en ren thrillerartad stämning och berättarmetodik över. Vi kommer till ett avgörande. Viktiga beslut måste fattas och man måste riskera något, alternativt ge upp och acceptera situationen. Filmen lyckas på något sätt ändå vara konsekvent i sitt vardagliga tonläge även under tillspetsade omständigheter.
© Johan Lindahl2018-04-21