Pure Blood (2001)
Kejsarens nya uniform
Antingen fattar jag den helt enkelt inte eller så är "Pure Blood" inte så väldigt bra. Det är kanske så enkelt att filmen inte vet varthän den vill och därför vimsar omkring, om än på ett hyfsat välgjort och underhållande sätt, tills den bara sätter sig ner och ser förvirrad och trött ut.
Peter Jackson är min första, och andra och tredje tanke. Synthiga, melodramatiska toner, ett ganska livfullt kameraarbete och någon svårdefinierbar ton i det hela gör att det känns som om Kaplan sett framförallt "Braindead" både en och två gånger. Men även om det finns drag av den komiska skräckskrönan i "Pure Blood", och även här en mamma kommer tillbaka från de döda under märkliga omständigheter, så når den aldrig till samma höjder som den förmodliga förebilden.
Alla är inte lyckliga över utvecklingen i Sydafrika. Den döde, men märkligt aktive, generalen exempelvis som drömmer om de fornstora dagarna då vita män strövade likt kungar över landet och med hjälp av sitt blod vill göra sin son till sin efterföljare. Den unge polisen vill dock inte gå i fars dunkla spår utan drömmer om att bli en flygburen polis. Hans halvbror dyker upp, men är det hans halvbror? Gradvis förvandlas de flesta i polisens närhet till odöda, eller ny-levande eller åtminstone något slags alternativt levande människor som på alla sätt verkar mindre funktionsdugliga än innan, men som uppfattar sig som ett nytt, fantastiskt släkte. De behöver, eller vill iallafall gärna ha, blod. Ungefär så, tror jag. Helt säker på händelsekedjan eller karaktärernas syften och ambitioner är jag faktiskt inte, och intalar mig helt fräckt att det är filmens fel snarare än mitt. Eller snarare, det är inte så svårt att förstå vad som händer, men på något sätt går det inte ihop. Man känner inte att händelserna drivs av något annat än ganska hafsiga infall. Som om manuset är skrivet på samma sätt som man kunde göra roliga bilder när man var liten; en person ritar huvudet, viker papperet så att huvudet inte syns, någon annan fortsätter med kroppen, viker undan, och så vidare ...
Nej nej, men det här är ju satir. Det kan ju vara lite bisarrt och sådär, det viktiga är ju att poängen går hem. Men vad är poängen? Att det finns människor i Sydafrika som önskar att allt var som förr och att dom är dumma? Jo, det stämmer väl, men inte kommer de varken tänka om eller ta åt sig så himla mycket av det här. Budskapet är på samma gång för vagt och för övertydligt presenterat. Mest känns det som om Kaplan velat göra en splatterfilm men inte vågat göra det fullt ut. Halvmesyrer blir sällan särskilt lyckade, och det här är inget undantag.
© Anders Lindahl2002-01-31