Proof of Life (2000)
En alldeles för vanlig film
Trots ett par så karismatiska skådespelare som Meg Ryan och Russell Crowe finns det något livlöst över "Proof of Life". Det är väl den övergripande bristen på överraskningar och energi som tar andan ur den. För "Proof of Life" är högst ordinär, en film så standardmässig att den nästan känns undermålig.
Den som inte tidigt i filmen förstår att Russell Crowe förr eller senare kommer ta till vapen mot kidnapparna, trots att han egentligen är en förhandlare, kan inte ha sett många filmer i sitt liv. Allt går på räls, och filmen tuffar tryggt in på stationen och ut går småbelåtna människor som en timme senare inte ens kommer minnas att de varit ute och rest.
Handlingen är förlagd till ett låtsasland i Sydamerika, för att inga ömma tår ska betrampas, och alla våra värsta fördomar om den delen av världen har bakats ihop till ett riktigt eländigt rike. Polis och militär är korrupta, och en guerilla som en gång i tiden kämpade för något, har nu gått över till kidnappning och kokainodling. Hit kommer Alice (Ryan) och Peter (Morse) Bowman. De är ett idealistiskt par som rest mycket i världen, men vars äktenskap fått en hård törn i form av ett missfall i Afrika. Nu ska Peter bygga en damm som ska förhindra översvämningar i denna dystra avkrok av världen. Hans uppdragsgivare är ett oljebolag som vill visa upp ett trevligt och hjälpsamt ansikte. När ett annat oljebolag tar över deras pipeline, samtidigt som Peter blir kidnappad av guerillan, är han plötsligt oförsäkrad och bortglömd av alla utom sin hustru och sin syster.
Terry Thorne (Crowe) är experten på gisslanförhandlingar som kallas till platsen innan det framgår att hans kund är oförsäkrad. När han upptäcker misstaget har dock Meg Ryan redan hunnit vinna hans medlidande och hjärta, och han åtar sig uppdraget på egen hand, alldeles gratis. Thorne är före detta soldat men livnär sig nu på att sköta förhandlingar med skrupellösa kidnapparligor. Han har sett allt och vet allt, och eftersom han spelas av Russell Crowe tror man faktiskt på honom.
Situationen där han hjälper en kvinna, som han själv uppenbarligen vill ha, att få tillbaka sin make är rätt schysst. Han blir till en god vän i nöden och tror väl egentligen aldrig att han ska "få tjejen". Men kär kan man ju vara ändå. Schysst är också att han hela tiden bibehåller en praktisk och proffsig attityd till det hela; han stormar inte iväg och hotar folk utan förhandlar förnuftigt med kidnapparna via radio, och försöker få ner deras pengakrav till en summa Alice och systern faktiskt kan samla ihop.
Meg Ryan är himla söt som vanligt, och vem vill inte hjälpa och försvara henne när hon blinkar bort tårarna ur sina blåa ögon och ser alldeles, liksom, vädjande ut. Kul också att se David Caruso i en ganska generöst tilltagen roll. Det kan han behöva.
Slutligen är det ju alltid schysst att se experter jobba. Det är väl därför filmer är så fulla med dem. Det är sällan medelmåttorna som blir till huvudroller, utan De Bästa, och Crowe övertygar som sådan.
Mindre schysst är att "Proof of Life" inte sticker ut någonstans. Actionscenerna är kompetent ihopsnickrade men absolut inget som får en att hoppa till. Manuset är skrivet efter mall och saknar egentlig nerv. Några få repliker glimmar till av något slags inspiration, men mest går det på rutin.
Man kan också ifrågasätta den attityd som präglar filmen. Den snuddar lite tafatt vid de problem som kan uppstå när stora företag klampar in i fattiga länder för att tjäna pengar, men det görs på ett påfallande ytligt sätt. Det är också helt okej att skapa ett litet minikrig och döda ett tjugotal guerillamedlemmar för att frita två människor. För att vi inte ska ta åt oss har alla personteckningar hos guerillamedlemmarna noggrant undvikits. En är extra elak, en är nästan, nästan lite snäll. Mer komplexa än så får de inte bli. När något sådant berättas på det här oreflekterande, tanklösa sättet kan man inte komma från känslan att vi har att göra med väldigt enkel filmskapare. Vilket förstås är fallet.
Hackford, vars bästa film är "Dolores Claiborne", känns hopplöst gammal i spelet. Hans filmarkunskaper verkar inte ha utvecklats sedan han gjorde "En Officer och en Gentleman" och jag förväntar mig mer än så här år 2001. Antingen något mer skruvat och underhållande, eller något kargare och råare. "Proof of Life" känns som en ljummen relik från en svunnen era.
© Anders Lindahl2001-03-15