Okja (2017)
Lekfullt äventyr om svekfullt marknadsmaskineri
Vidunderlig vänskap kan göra hela skillnaden. Ett stort företag i New York har ett något suspekt förflutet och arvtagerskan till familjeimperiet vill göra en liten rebranding. Fart och fest och fint fläsk. Här ska födas upp supergrisar. Med hjälp av lite laboratorieexperiment - naturligtvis helt utan inslag av genmanipulation - ska en helt ny välsmakande grisart framställas. 26 utvalda små kultingar skickas ut till lika många olika farmer i olika länder för att om tio år ställas mot varandra i en tävling som ett led i marknadsföringen.
Långsiktiga affärsplaner kan givetvis vara en bra idé. Men här ryms som väntat en hel del hemligheter. Till exempel att det där med genmodifiering visst är ett inslag i verksamheten. Och vad man inte räknat med är den nära relation som uppstår mellan den lilla flickan Mija i Sydkorea där Okja, en av supergrisarna, fostras. När företaget kommer för att hämta sitt praktexemplar inser Mija situationens allvar och gör sitt bästa för att förhindra förflyttningen. Hjälp kommer från oväntat håll i form av en radikal djurrättsorganisation som planerat en liten pignapping i egen rätt. Aktivistgruppen har sina egna inbördes konflikter och excentriska inslag. Ta den unge medlemmen som nästan inte äter överhuvudtaget med den goda intentionen att göra så lite avtryck som möjligt på jorden, vilket inte oväntat sätter sina spår i det personliga välmåendet. Deras plan är dock inte bara så enkel som att plocka med sig grisen när den ska flygas över till Amerika. Nej, det är lite mer intrikat än så. Och i den härva som uppstår blir både Mija och Okja brickor i ett elakt spel.
Regissören Joon-Ho Bong (alternativt Bong Joon Ho) har tidigare drabbat oss med bland annat storslagen dystopisk action i ”Snowpiercer”. Det här är också ett slags dystopi om något som skulle kunna tilldra sig i en nära framtid, med betoning på den syrligt satiriska potentialen i projektet. Tilda Swinton som den excentriska företagsledaren förstärker den strategin i berättandet. För att inte tala om Jake Gyllenhaal som balanserar på gränsen mellan underhållande galenskap och groteskt överspel i rollen som företagets mediala ansikte utåt. För gravallvaret står framför allt den unga Seo-Hyun Ahn som Mija. I princip ler hon väl aldrig under hela filmen. Hon har sina skäl.
Hela paketet vältrar sig vildsint mellan det finstämda och det fullständigt urartade. Och bra är det nästan oavbrutet. Hur många nya faktiska insikter vi får i den delikata frågan om genetiskt modifierade livsmedel och hur köttbranschen egentligen fungerar kan diskuteras. Men som film kan ”Okja” försvara sin plats både som debattinlägg och driven samtids- eller möjligen nära framtidssatir. De (av allt att döma) till största delen CGI-visualiserade jättegrisarna ser naturligtvis artificiella ut men ändå påfallande livaktiga, inte minst Okja själv. Filmen som helhet strör små roliga referenser och bekanta detaljer omkring sig bland annat i form av udda, lite paradoxalt motsträviga musikval i olika scener. På det hela taget lekfullt, men också tänkvärt och ibland svårsmält.
© Johan Lindahl
2017-12-04
Originaltitel: Okja
Sydkorea/USA, 2017
Regi: Joon-ho Bong
Med: Seo-Hyun Ahn, Tilda Swinton, Paul Dano, Steven Neun, Daniel Henshall, Lily Collins, Jeong-eun Lee, Hee-Bong Byun, Shirley Henderson, Giancarlo Esposito, Jake Gyllenhaal
Genre: Action, Äventyr, Drama
Teman: Djur som bråkar
Ingår i följande teman
