Plutonen (1986)

Oliver Stone gör återbesök i djungeln

Oliver Stone är en kille som av alla som arbetat med honom, framställs som en helt galen individ med tokiga och hyperkontroversiella upptåg. När man själv ser honom i intervjuer så uppfattar man dock endast motsatsen - en helmysig kille som lugnt och sansat berättar om sina städade projekt. Självklart får man i sådana här fall gå direkt till pudelns kärna och titta på filmerna som Stone har gjort, då jag tror att man i de flesta fall kan säga mer om en konstnär genom att beskåda hans verk än att fråga honom själv vad som gör honom talangfull.

Själv är jag lite ambivalent till Stones filmer - några är bra, andra är helt enkelt dåliga. Plutonen är en av de bra. När Plutonen kom marknadsfördes den mycket som den första "riktiga" Vietnam-filmen, detta baserades på filmens realism och på just det faktum att Stone själv tjänstgjort i Vietnam under kriget. När jag nu slog mig ner för att åter beskåda denna film som jag inte sett på tio år så kändes den dock en aning dammig, kanske då främst för att man nu sett många liknande filmer och för att efterkommande krigsfilmer lånat friskt från Plutonen, såväl som andra krigsfilmer.

Charlie Sheen spelar den unge och färska rekryten Chris som anländer till Vietnam för att finna svaren på livets gåtor. Givetvis är inte livet som menig speciellt givande utan ganska slitigt (verkligen?) men han finner gemenskap i sin pluton där han finner såväl sin antagonist, den cyniske och ärrade Sgt. Barnes och dramats hjälte Sgt. Elias. Maktkampen mellan dessa två herrar tar snart över filmens huvudkonflikt, vietnamkriget, och gör filmen till en betydligt mer intim kamp mellan de två läger som Chris pluton delats upp i.

Det som gör filmen en aning släpig är att den är så övertydlig. Sheens voiceover lämnar inte mycket åt fantasin och tolkar till och med filmens symboliska funktioner åt oss så att vi alla verkligen ska förstå vilket grekiskt drama som egentligen målats upp framför våra ögon. Det hela blir en aning pretentiöst och när nu filmen inte innehåller sådär överdrivet många djupsinnigheter så vill jag då rakt inte ha en finnig Charlie Sheen tolkandes åt mig. Det klarar jag mycket bättre själv tack! Charlie Sheen är förresten också en anledning till att filmen inte funkar fullt ut. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men han ser helt enkelt för städad ut, eller så kan det ju helt enkelt bero på hans skådespelarinsats.

Att filmen är övertydlig när den berättar sin historia behöver ju inte betyda att historien i sig inte är intressant, för det är den. Maktkampen inom gruppen är både engagerande och trovärdig. Vi bjuds på många minnesvärda och starka scener, något som på sitt sätt känns lite jobbigt eftersom tiden mellan dessa scener ofta känns som transportsträckor, vilka de också för övrigt är, men en riktigt bra film låter en aldrig känna av den dramatiska strukturen lika tydligt. Att några av skådespelarna, exempelvis Tom Berenger och Willem Dafoe är helt fantastiska hjälper dock upp filmen väsentligt och att filmen ändå lyckas förmedla ett uns av hur jäkla jobbigt det var nere i Vietnam gör att jag gärna ser den flera gånger, trots dess brister. Jag hade dock gärna sett mer av Stones beryktade galenskap i filmen.

© Johan Hultgren
2002-04-12

Originaltitel: Platoon
USA, 1986
Regi: Oliver Stone
Med: Charlie Sheen, Tom Berenger, Willem Dafoe

Genre: Drama, Krig
Teman: Livet i djungeln Oscar för bästa film

Ingår i följande teman

Sök