War Machine (2017)

Lovande uppslag som aldrig lyfter

Här sägs nog många sanna saker om krig och inte minst om USA:s ibland synbara, närmast narkotiska beroende av krigföring. Det finns satiriska kvaliteter och iakttagelser som man kan sätta stort värde på. Det kan inte på långa vägar kallas militärpropaganda - snarare tvärtom. Spontant känns det hela trovärdigare än exempelvis den tematiskt (och delvis tonalt) jämförbara ”Charlie Wilson’s War”. Ändå lyfter aldrig Netflix-producerade ”War Machine” riktigt, som film betraktat. Och det är lite synd.

I korta drag handlar det om en hårdför och mycket målmedveten general som tillsätts för att få ordning på den amerikanska krigsinsatsen i Afghanistan för några år sedan. Exakt hur stora likheter handlingen har med verkligheten att göra vågar jag inte slå fast. Men kopplingarna till samma verklighet verkar inte helt obefintliga. Bakgrundsmaterialet är en bok med den lättsmälta titeln ”The Operators: The Wild and Terrifying Inside Story of America’s War in Afghanistan”, skriven av Michael Hastings (1980-2013), en av allt att döma oförvägen undersökande journalist som bland annat tillbringat en del tid i Irak efter den amerikanska invasionen och publicerat sig i bland annat Rolling Stone. Hastings följde general Stanley McChrystal och hans team på turné, och den närmaste verkliga förebilden för filmens huvudperson Glen McMahon torde alltså vara McChrystal. Hastings själv omkom 2013 i en bilolycka i Los Angeles.

Enkelt uttryckt driver filmen tesen att det handlar om en man som tror mer på sitt uppdrag än vad uppdraget egentligen förtjänar. Allt han gör är egentligen dömt att misslyckas och det här är historien om exakt hur det misslyckades. Men det är samtidigt inte honom det egentligen handlar om, utan ett helt system. Ett allmänt utbrett tänkesätt, en attityd till omvärlden och hur den ska rättas till.

Man kan värdesätta att Brad Pitt gör en så här prestigelös och nästan antitetisk rollinsats om man jämför med det mesta han gjort tidigare (även om han kan visa upp en viss bredd vad gäller rollval i karriären). Men samtidigt blir den här extrema sammanbitenheten hos en till synes tunnelseende ledartyp snart lite för parodisk för sitt eget bästa och ett hinder för att ta det inbyggda budskapet på så mycket allvar som det förmodligen förtjänar. Egentligen. Filmen väcker frågor. Och jag frågar mig själv varför den helt enkelt inte klickar, utan att riktigt komma fram till kärnan. En del andra recensioner har hissat varningsflagg för just detta. Att ”War Machine” kanske inte riktigt vet vilken sorts film den är. Egentligen. Jag gav den chans och skulle vilja rekommendera den till fler på grund av just de viktiga frågor den ställer. Men jag kan inte lova att helhetsupplevelsen blir så uppslukande som den borde ha kunnat bli. Tyvärr.

© Johan Lindahl
2017-09-23

Originaltitel: War Machine
USA, 2017
Regi: David Michôd
Med: Brad Pitt, Topher Grace, John Magaro, Anthony Michael Hall, Alan Ruck, Will Poulter, Lakeith Stanfield, Ben Kingsley, Meg Tilly, Griffin Dunne, Aymen Hamdouchi, Scoot McNairy, Tilda Swinton

Genre: Drama, Historia, Komedi, Krig
Svensk biopremiär: 2017-05-26
Teman: 11:e september och därefter

Ingår i följande teman

Sök