T2: Trainspotting (2017)

Välj livet

En uppföljare på svarta knarkarkomedin "Trainspotting", som med sitt uppsluppet cyniska slut sprang rakt ut i filmhistorien för drygt tjugo år sedan; är inte det helgerån? Nej, inte om Danny Boyle och hans nästan ständige manusförfattare John Hodge gör det, på just det sätt de själva vill. Men det blir förstås inte, och ska inte heller vara, 'samma sak'. Den är lite äcklig men aldrig lika äcklig. Lite trippig men inte lika hypnotisk.

Det oharmoniska gäng unga skottar som en gång splittrades av ett svek har blivit äldre. Renton, svikaren, är tillbaka i Edinburgh efter tjugo år i Amsterdam, drogfri men kanske inte på toppen av livet. Han söker upp den alltjämt beroende Spud, och avbryter honom mitt i ett självmordsförsök, och besöker sedan även Simon, som försöker försörja sig på utpressning. Återträffen är inte okomplicerad. Samtidigt ser Begbie till att under blodigt komiska former ta sig ur fängelset i förtid. Han är fortfarande skrämmande och han söker hämnd.

Början av filmen är ofta uppfriskande rolig men präglas av osäkerhet. Ska Begbie lyckas förstöra livet för sin son? Ska Simon och Renton starta bordellverksamhet tillsammans? Kan de lita på varandra? Och är det verkligen okej att Renton inleder en affär med Simons unga bulgariska flickvän och partner? Men för Spud anas en ljusning. Kanske är man alltid beroende, men kanske kan man välja sitt beroende? Boxning kanske inte är hans grej men kanske har han en dold talang?

Filmen har en ganska lättbegriplig story men passar gärna på att ta stickspår. Det är inget lismande försök att fjäska för första filmens fans men visst är den främsta målgruppen exakt samma tittare, även de/vi nu äldre och kapabla att på mer stillsamt svenssonvis relatera till en del av vad huvudpersonerna går igenom. Och visst är ettan närvarande hela tiden i små vinkar. En toalett på en klubb. En tripp till den skotska naturen. 'Perfect Day' anas plötsligt i musiken, som rent allmänt andas mer 80- och 90-tal än 2010-tal. "Choose"-scenen, där vår tid rappt och bittert sammanfattas i form av en inspirerad monolog från Renton, känns som något ur "Generation X". På ett bra sätt.

Även dramaturgiskt ekar ettan. Saker de gjort hänger kvar. Även de mest svårsmälta scenerna gör sig påminda. Och liksom alla Boyles tidiga filmer handlar den om möjligheter och svek, vänskap och val. Den är snöplig, sympatisk och spännande och på sitt vis en värdig uppföljare.

© Anders Lindahl
2017-09-09

Originaltitel: T2: Trainspotting
Storbritannien, 2017
Regi: Danny Boyle
Med: Ewan McGregor, Ewen Bremner, Jonny Lee Miller, Robert Carlyle, Anjela Nedyalkova

Genre: Drama, Komedi
Hemmabio: 2017-07-17

Sök