Near Dark (1987)
Jordnära vampyrklassiker med bibehållen stämning
"Near Dark" handlar om några händelserika dygn i bondsonen Calebs liv. När han raggar upp en främmande tjej i småstaden lyckas han inte riktigt ta till sig ledtrådarna hon serverar. Att hon är en vampyr kommer därför som en obehaglig överraskning. Att han själv blir vampyr endast av att bli biten av henne – ty så är reglerna i just den här filmen – är en annan oönskad följd av mötet.
När solen plötsligt är hans fiende har han inte stort val annat än att följa med hennes bilåkande och brokiga lilla gäng: den ärrade ledaren (Henriksen), den glade psykopaten (Paxton), den hårda bruden (Jenette 'Vasquez' Goldstein), den unga killen som stannat i växten och så Mae, tjejen, som han trots allt fortfarande är kär i. Han försöker förvisso fly först, eländigt sjuk och mitt i förvandlingen, men kommer inte långt. Ska det här bli hans nya liv?
Halva skådisteamet från "Aliens" (Kathryn Bigelow och James Cameron var vid den här tiden gifta och lånade som alla par grejer av varandra) möter de relativt okända Adrian Pasdar och Jenny Wright i en imponerande avskalad vampyrfilm som nästan har mer gemensamt med den ett år äldre vägrysaren "Liftaren" än med "Fright Night". De make-upeffekter som finns handlar mer om fysiska skador än om sensationella förvandlingar.
Medan han förs med på en resa genom mörkret, som inkluderar ett grymt och blodigt besök i vad Severene (Paxton) kallar 'shitkicker heaven' – en country-bar på vischan – letar far och lillasyster oförtrutet efter Caleb. De anar väl att han hamnat i dåligt sällskap men inser knappast magnituden.
På ett mycket kompakt vis avhandlas genrens vanligaste teman: den plågsamma förvandlingen, de nya reglerna för överlevnad och inte minst kravet att döda människor. Caleb vill helst undvika sådant. Men när gänget riktigt hamnar i nöd är det ändå han som räddar dem och plötsligt får uppleva en aning av deras gemenskap. Ja, vem ska man vara lojal mot? Vilken är hans familj? Lille Homer, som en gång i tiden gjorde Mae till vampyr, tror sig finna ett sätt att både hämnas för att hon hittat en annan och i förbifarten finna en förstående vän. Det berättas koncist, men det finns verkligen intressanta teman här.
Jag måste erkänna att jag uppskattade den här filmen mindre vid första tittningen (för cirka tusen år sedan) än nu. Att den är cool, stämningsfull och under omständigheterna logisk skriver jag lättare under på nu. Tangerine Dreams musik ger inte bara 80-talsnostalgi utan just stämning. Fotot är avskalat, lite stiliserat ibland men också solitt. Bland de visuella idéerna finns en föregångare till väggskjutandet med påföljande solstrimmor i "From Dusk Till Dawn".
En elakare jag hade avfärdat en del händelser mot slutet som lättköpta. Den snällare versionen, som faktiskt skriver den här recensionen, uppskattar dem istället av skäl som lämpar sig bättre i spoilern.
© Anders Lindahl
2017-09-02
Originaltitel: Near Dark
USA, 1987
Regi: Kathryn Bigelow
Med: Adrian Pasdar, Jenny Wright, Bill Paxton, Lance Henriksen, Jenette Goldstein
Genre: Skräck, Thriller
Teman: Vampyrer
Ingår i följande teman
