The Lost City of Z (2016)
Att aldrig ge upp på gott och ont
Film kan ses i många format. Vissa mer rättvisande än andra. Kan man, till exempel, på allvar recensera en film som man har sett på ett flygplan? Jag har gjort det vid något tidigare tillfälle för flera år sedan. Och jag säger inte vilken film det handlade om nu. Men med det utbud som finns på just flygresor av modellen längre numera, med skärmarna bekvämt placerad framför varje säte, så är det ju ett forum att räkna med. Eller?
Under en längre flight över Atlanten nyligen, tur och retur, hann jag beta av en handfull relativt nya filmer. Bland annat den här. En film som i min kalender tillhörde kategorin ’tja, den där kanske jag skulle se i alla fall’. Utan att veta så mycket om bakgrunden eller att ha läst den tydligen ganska inflytelserika bok (skriven av David Grann) det bygger på. Dessutom hade jag inte riktigt klart för mig att huvudpersonen var mycket verklig en gång i tiden. Åtminstone fram till sitt försvinnande 1925. Just det, där fick vi det ur världen. Men den informationen kan du slå upp på valfri webbsida utan problem. Det handlar om Mr Percy Fawcett. Låter namnet bekant? Det gjorde det alltså inte för mig, skam till sägandes. Men om inte annat, så har den här filmen gjort mig mer intresserad av hans liv och gärning. Och att döma av filmen så var han en, kanske inte på ytan så akut fascinerande eller karismatisk personlighet, men begåvad med en envishet som slår det mesta.
Målmedvetenhet och nästan hänsynslös vilja att genomföra det han föresatt sig, verkar utmärka honom. Till ett högt pris. Han betalar inte minst i förhållande till sin familj. En familj, med en till synes ganska äventyrlig fru som vid ett tillfälle erbjuder sig att följa med Percy på en av hans upptäcktsresor. Just det, det är vad filmen framför allt handlar om. Att ge sig ut i det tidigare okända och outforskade, i alla fall sett ur Vit man från Europa-perspektiv. Fawcett framställs till att börja med som en duglig men odekorerad officer i den brittiska armén. Han gör allt han beordras med hedern i behåll och till överordnades tillfredsställelse. Men några medaljer blir det inte. Vi möter honom först i början av 1900-talet då han får ett erbjudande att ta båten över Atlanten och kartlägga ett område i Bolivia. Något direkt jaktlag med sig har han inte, utom en tilldelad kumpan han aldrig träffat förut. Resten får han plocka upp på vägen. Hans egen bild av det här djungeltäckta, svårgenomträngliga området i Amazonas, kommer att förändras. Och
han förändras tydligt. Första resan får Fawcett att ifrågasätta sitt eget samhällets syn på civilisation och kultur överhuvudtaget. Han tror sig ha upptäckt resterna av en svunnen storslagen civilisation inne i det område han besökt. Tecknen är inte så många, men de finns där. Han blir besatt av tanken på att fortsätta söka efter en försvunnen stad. En besatthet som kommer att sätta djupa spår i hans och familjens liv.
När första världskriget bryter ut tvingas han ta en paus och ge sig ut i fält för nationens räkning. Men det är för honom något parentetiskt. Även där kämpar han åtminstone för dem han har omkring sig ute på slagfältet. Medan han själv tillbringar så lite tid hemma, hinner barnen växa upp. Jo, några sådana hinner han trots allt producera mellan utflykterna. Filmen är en resa i sig på flera sätt. Värd att följa med på? Ja, jag tycker det trots allt. Charlie Hunnam i huvudrollen känns väldigt brittiskt samlad men samtidigt kraftfull och med en personlighet som blommar upp efterhand, på gott och ont. Percy är inte alltid smidigheten själv, han kommer att skaffa sig ovänner men också respekt från andra som delar hans visioner - om än ofta i minoritet i de sällskap där han vistas. Som det brittiska geografiska institutet som till att börja med sponsrar hans expeditioner. Fawcett har fixat in sig i en fin klubb, men vill klubben veta av honom när han väl avslöjar sina djupaste övertygelser?
Och har man rätt att försaka så mycket, inte minst de närmaste omkring sig, för att uppnå sådana här drömmar? Den frågan ger filmen egentligen inget direkt svar på. Men den tycks respektera alla inblandade och deras respektive perspektiv. Däremot ska man inte förvänta sig en actionhistoria. Ingen Indiana Jones. Det betyder inte att det är mystiskt och meditativt till 100 procent, men det väntar många längre strapatser mellan utbrotten av mer direkt spänningsalstring. Hur mycket av allt som är dokumenterat och hur mycket som utgår från författarens och sedan filmregissörens egna fylleriövningar, det vill säga där de fyllt i luckorna efter egen fantasi, vågar jag inte svara på. Men även i berättelsen tycks det finnas en egen vision och en vilja att säga något mer om just mänskliga drivkrafter och kulturmöten. ”The Lost City of Z” har kanske mer gemensamt med, säg Peter Weirs ”Picnic at Hanging Rock” än med de flesta traditionella djungelexpeditionsfilmer som skapats genom filmhistorien. En aura av andäktighet väger allt tyngre över eskapaderna. Och svaren som söks, vilka är de egentligen?
© Johan Lindahl2017-08-12