X-Men: Apocalypse (2016)
För mycket och för lite
På 80-talet väcks en mutant med oändliga krafter ur en mångtusenårig vila under resterna av en pyramid. Han ställer genast till med besvär och lejer några etiskt osäkra förmågor till sitt lilla dream team. Målet verkar rent apokalyptiskt. Andra mutanter vill hindra honom. Det är upplagt för en effektorgie som vill ställa Marvel-filmerna i skuggan.
Likt "Fantastiska vidunder och var man hittar dem" är det här en film med oändliga visuella resurser och bra skådisar men som mer handlar om att showcasa karaktärernas förmågor än deras personlighet. Det virvlar och flyger saker i luften, folk teleporterar sig snyggt hit och dit och briljerar med sina balla funktioner, men det saknas något.
Singer försöker också bygga drama, missförstå mig rätt, och tar som vanligt upp Förintelsen som parallell till X-personernas utsatthet. Xavier vill som vanligt övertyga Magneto om att det finns gott i honom, och i människor. Magneto, som oundvikligt nog pådyvlas en personlig tragedi som extra motivation, dras förstås till den kompromisslöse En Sabah Nur, som inte bara erbjuder en chans att släppa loss krafterna utan pjåsk och dalt med de svaga människorna utan också trimmar förmågorna. Oscar Isaac försöker under ett lager färgat smink få just denna inkarnation av den allsmäktige superhjältefrestaren att sticka ut ur mängden men har det inte lätt. Replikerna är knappast sylvassa.
McAvoy och Fassbender gör vad de kan för att ingjuta lite allvar och personlighet i sina karaktärer (medan Jennifer Lawrence inte har så mycket intressant att säga eller göra som Mystique och Sophie Turner (mest känd som Sansa Stark) känns osäker i Famke Jansens gamla roll som Jean). Det är så typiskt, så 'gjort' och så angeläget att ständigt wowa tittaren att det stannar på skärmen. Supersnabbe Quicksilver får liksom i "Days of future past" ett roande skrytnummer, men man kan inte låta bli att tänka att redan i hans förmåga finns lösningen på problemet. Har man en kille i laget som mer eller mindre kan stanna tiden är det väl bara att tänka efter lite och sedan applicera förmågan vist? Varför finns det ingen X-person vars mutation gjort henom intelligent, rätt och slätt, och som kan fundera ut sådant här åt dem? Inte ens kloke Xavier verkar egentligen särskilt smart.
Förmågorna, ja. Det är svårt att pussla ihop en stor mängd skiftande superhjälte-features och bussa dem på varandra utan att det blir logiskt svajigt och visuellt utmattande. Det är en dans mellan förväntningar och payoffs som kräver säkra fötter och timing. "Captain America: Civil War" lyckades riktigt bra, för att ta ett exempel från samma år. Här blir det ofta lite löjligt.
"Använd dina krafter. Nu! Krafterna! Använd dem!"
En tripp till en hemlig anläggning där Wolverine råkar husera känns helt onödig. Han har sina egna filmer, som jag faktiskt föredrar. Där finns åtminstone något som den här filmen saknar: tid att presentera personer och ett visst mått av återhållsamhet.
Personernas lojaliteter och motivation, om sånt ska anses viktigt, skiftar och svajar utan att det förankras i något uppenbart. Det känns som om Singer helt försummat sådana detaljer och nöjt sig med första bästa replik eller händelse som kan ge plats för fler effekter.
Det är för mycket av allt och för få egna idéer, ännu mer så än i Singers senaste försök. Ett bra första steg hade varit att tunna ut mixen lite. Men det kräver ett mod som jag inte är säker på att Singer besitter längre.
© Anders Lindahl
2017-07-30
Originaltitel: X-Men: Apocalypse
USA, 2016
Regi: Bryan Singer
Med: James McAvoy, Michael Fassbender, Jennifer Lawrence, Oscar Isaac, Nicholas Hoult, Rose Byrne, Tye Sheridan, Sophie Turner, Olivia Munn, Lucas Till
Genre: Action, Äventyr
Hemmabio: 2017-07-17
Teman: Superhjältar X-men
Relaterat: Captain America: Civil War (2016)
Ingår i följande teman
