Outlander - säsong 1 (2014)

Riskbenägen, krävande och lite långdragen

3 russin

Är det banbrytande? Eller ’bara’ barockt fascinerande? ”Outlander” har ett eget språk och många inslag som måste beskrivas som djärva och föda för fängslande debatter. Samtidigt ett berättarspråk som ibland gränsar till såpopera. Visserligen en opera av extremt hög kvalitet, men ändå. Jag har brottats med en del frågor under den första säsongen av en serie som ståtar med många hängivna beundrare. Sådana som nästan verkar dyrka marken huvudpersonen beträder och den filmstock där allt är graverat. Jag kan förstå dem. Och samtidigt undrar jag. Är det egentligen en ganska ordinär historia som lyckats maskera sig till att verka så mycket bättre och mer vågad än den i själva verket är?

De här frågorna, den inre dialogen serien tvingat mig till, pågår fortfarande när jag börjar skriva den här ytterst senkomna recensionen. Det tog sin tid att komma igenom första säsongen (som följts av flera). Och det menar jag inte som något nedlåtande, en indikation på bristande kvalitet i sig. Det kan helt enkelt bero på att storyn kräver processande och faktiskt är svårsmält i perioder. Vad ”Outlander” än gör så gör den det ordentligt och med eftertryck. Det finns inget ’lagom’ i seriens vokabulär. Stort drama, högtravande intriger och livshotande konflikter - ständigt. Paradoxalt nog ändå framfört i ett tempo som inte direkt kan definieras som brådskande.

Några fingervisningar om att det finns bra förutsättningar (som till stor del infrias): Producent/showrunner är Ronald Moore med ”Battlestar Galactica” i sin dossier sedan tidigare. Han har tagit med sig kompositören Bear McCreary därifrån. I huvudrollen ser vi Caitriona Balfe som jag tidigare inte minns mig ha sett i någonting. Men hon är karismatisk, mångsidig och har precis vad som krävs i centrum av den här flödande, mättade berättelsen, byggd på en romansvit av Diana Gabaldon (som jag inte läst).

Det skulle bara vara en semester i Skottland. Sjuksköterskan Claire är där med sin make efter att just ha klarat sig genom ett världskrig, som ni kanske har talas om, i mitten på 1900-talet. Där var hon en sjuksköterska och knappast alltför överkänslig eller kräsmagad kvinna. Hon kan konsten att klara sig själv och även andra ur kniviga situationer. Men när ett besök vid några mystiska stenar slutar med en oväntad förflyttning 200 år bakåt i tiden, prövas hon ändå över sina tidigare förmågor.

Där på 1700-talets skotska hedar landar hon mitt i en konflikt mellan brittiska kronans rödrockar och de skotska höglandsklaner som vill behålla sin självständighet. Mer eller mindre. Klanerna är knappast eniga om allting. Claire måste finna sig snabbt och fabricera en cover story kring sin identitet och förehavanden. Det blir också en delikat balansgång för att reda ut vem hon egentligen kan lita på och hur man bäst idkar diplomati i den här tiden och miljön. Hon kommer att tillbringa mesta tiden hos skottarna, framför allt med unge herr Jamie Frasier (Sam Heughan) som smakat den brittiska piskan bokstavligen. Hans nemesis är en brittisk officer och mycket hårdför herre som dessutom råkar vara en föregångare i ganska rakt nedstigande släktled till Claires make, alltså den man hon lämnat bakom sig i 1940-talet. För att markera den omständigheten spelas båda dessa av samma skådespelare, den skicklige och knappast trygghetsnarkomaniske Tobias Menzies som vi kunnat i ”Rome” och ”Game of Thrones” med mycket mera.

Riskbenägen är väl serien också. Om jag kan ha mina invändningar mot att det ibland tycks ta tid att komma framåt, så är de stora sammandrabbningarna och mest laddade situationerna av det slag som inte tar fångar, rent metaforiskt. Rent bokstavligt fängslas många personer i processen. Eller dödas. Eller skadas svårt. Metodiken och viljan att verkligen dra in publiken i den här världen manifesteras genom tilltag som att ett helt avsnitt kan ägnas åt olika former av tortyr och försök att verkligen bryta ner en människa, såväl fysiskt som psykiskt. Det kan också handla om en timmes skildring av en bröllopsnatt med all den intimitet som krävs mellan två människor som inte lärt känna varandra särskilt länge. Eller om häxprocesser. Om skotska frihetskämpar, intriger och förräderier. Och inte minst fältsjukvård, ett område där Claire av någon anledning ligger lite före sin tid. Bara det ett faktum som kan väcka besvärliga frågor.

Så i det stora hela är det något ganska speciellt som skapats här. Men kanske inte av den art som mår bäst av att supas in, alltså det som ibland kallas för ’bingewatching’. För mycket av den här varan i för snabb takt skulle nog ge en ohälsosam mättnadskänsla. Låt den ta sin tid istället. Själv funderar jag fortfarande över ett rättvisande betyg, men jag tror det får bli…

© Johan Lindahl
2018-08-19

Credit: hbonordic.com
Svårt att släppa taget om det förgångna och välja väg i livet? Ett vanligt problem för många människor i dag, enligt den samlade terapeutkåren. Tydligen även på 1940-talet. Och 1700-talet. Exakt vad som är förgånget och vad som är framtid är dock inte helt glasklart för huvudpersonen i ”Outlander”.

Originaltitel: Outlander - Season 1
USA/Chile/Kanada, 2014
Regi: John Dahl Brian Kelly m fl
Skapare/show runner: Ronald D. Moore
Med: Caitriona Balfe, Sam Heughan, Tobias Menzies, Duncan Lacroix, Grant O'Rourke, Graham McTavish, Stephen Walters, Lotte Verbeek, Nell Hudson,

Genre: Drama, Romantik, Sci-fi, TV-serie
Teman: Tidsresor


Ingår i följande teman


Tidsresor





     

Dela |