The Drop (2014)
Lehane light räcker en bit
”Ingenting är heligt”. Det är den svenska titeln på en av Dennis Lehanes kriminalromaner, av vilka jag läst och uppskattat flera stycken - och ärligt talat, i några fall närmast dyrkar papperet de skrivits på. Ingen är hel; så skulle man också kunna beskriva människosynen. Det är sällan någon är det, inte heller de återkommande hjältekaraktärerna i firma Kenzie & Gennaro som han sedermera lämnat bakom sig för att skapa nya.
Vad gäller de senaste årens Lehaneska produktion har jag hamnat en smula i bakvattnet, men i vintras läste jag i alla fall ”The Drop”. En liten skröna, kanske en mellanbok för hans räkning men ändå fängslande i sin relativa enkelhet i jämförelse med det mesta han givit ut. Även här syns prov på hans bekanta beskrivningar av människor i Massachusetts och då främst de bostonska bakgatorna. Hur han med några korta penndrag kan tränga djupt in i var och en av dem. De där eleganta språkliga manövrerna som inte helt försvinner i de svenska översättningarna, men definitivt gör sig bättre på engelska. Nu är det här inte rakt av en överföring från bok till film, utan förhållandet mellan dessa är lite mer invecklat, men eftersom jag läste boken först så blir recensionen delvis därefter…
Bartender Bob lever fram sina dagar på ett till synes ganska händelselöst vis, även om den bar varifrån han får sitt levebröd ändå har en större roll att spela i och med sin status som avlämningsplats för illegalt insamlade pengasummor för ett av stadens brottssyndikat. En natt rånas just den kassan av några individer som antingen inte förstår vad de gör, eller mycket väl vet vad det innebär. Händelsen sätter igång ett antal parallella processer och river upp det förflutnas dolda sårskorpor för flera berörda. Inte minst för Bob.
Huvudrollen intas av Tom Hardy, mannen som visat allt mer förkärlek för och förmåga att framställa lagom outgrundliga figurer som antingen är värda att försöka förstå sig närmare på eller vars destruktiva drag tycks ta död på allting omkring sig. Ta rollen i ”The Revenant” eller nyligen aktuella TV-serien ”Taboo” som några paradexempel ur högen.
Bokens handling tilldrar sig i Boston, medan filmen utspelas i Brooklyn i ’det stora äpplet’ New York. Annars är mycket bekant och tonläget är detsamma. Intrigen i stora drag följer också mönstret, med några avdrag, indrag, tillägg och pålägg enligt vedertagen filmpraxis. Noomi Rapace gör en nedtonad men ändå uttrycksfull roll som Nadja, kvinnan som kommer in i Bobs liv i samband med att han hittar den övergiven skadad hund i en soptunna. James Gandolfini, i en av sina sista roller, är väl som formgjuten för att ikläda sig rollen som Marvin, Bobs kusin och boss.
På ett något djupare plan framträder tydliga undertexter om vad familjen och den lokala förankringen betyder, särskilt i de mindre glamourösa delarna av en storstad. Liksom tankar om synd och skuld, företrädesvis sedda genom ett katolskt kulturellt prisma. Samhörigheten och ensamheten är trådar som löper kanske allra tydligast just i den här historien. I centrum står en man av den tystlåtna typen som saknar just en tydlig samhörighet och därför gärna missförstås och eventuellt underskattas av omgivningen. Filmen som helhet gör sitt jobb men är inte fullt lika fängslande som ”Gone Baby Gone” eller ”Mystic River”, filmer som bygger på ett par av Lehanes allra starkaste berättelser och därmed haft ännu mer kött att bita i. Och själ. Och ande.
© Johan Lindahl2017-09-23
DVD / Blu-ray
Kommentatorspår till filmen finns med regissör Roskam och manusförfattare Lehane. De diskuterar produktionsdesignen, upprinnelsen till berättelsen och hur de ser den lite som en mörk saga. Vad är sensmoralen? Det är lite upp till publiken själv.
För övrigt förklaras tillkomstprocessen kronologiskt: Lehane började skriva en roman, men fick inte riktigt ihop det. Sedan tog han det första kapitlet och gjorde en novell, ”Animal Rescue” - som han sedan blev ombedd att göra om till ett filmmanus. Filmen blev gjord, vilket följdes av en romanversion byggt på filmmanuset. Om jag hängde med. Det var i alla fall sammantaget en resa på ett antal år för Lehane. Ingenting är enkelt här i livet…