Six (2017)
Ojämnt men fängslande om elitsoldater
Militärklyschor. Ja, de finns där. Men hur är förödande är de i det här fallet? Vad finns att jämföra med, till att börja med? ”The Unit”? Idén är återigen att vi följer några av de elitiskaste elitsoldaterna någonsin och även till viss del deras respektive familjer. I den duellen framstår ”Six” som
relativt mer djuplodande och realistisk, något som förefaller vara en avsedd ambition. Jämför de sig med ”Strike Back” - eller låtsas de inte om just den seriens existens? Ambitionerna verkar vara just något mer verklighetsnära, åtminstone på det procedurala planet. Betoningen ligger inte riktigt lika starkt på att något skarpt läge hela tiden ska finnas i faggorna.
Den här första omgången följer i varje fall en grupp så kallade
Navy Seals. Ni vet, sådana där som tog död på en viss Usama bin Ladin. Och varje gång man stöter på serier av det här slaget är frågan om målet är att leverera en helgonförklaring eller en kritisk studie. Eller något däremellan. Marknadsföring eller skildring av moraliska dilemman i en extremt militariserad miljö? ”Six” känns kluven, på ett sätt som trots allt gör den intressant. Ojämn, men tankeväckande. Efter omständigheterna välspelad, med efterhand mer utrymme för även motståndarsidan, det vill säga misstänkta terrorister, att föra fram sin talan. Det ger åtminstone ett sken av viss nyansering. Och ger plats för en del oväntade vändningar i intrigen. Utgångpunkten är annars att en före detta
Seal hamnat i onåd och gett sig in i den privata sektorn, där han istället blir ett offer. Handlingen kommer att kretsa kring den kidnappade före detta soldaten och hans medfångar, ett antal nigerianska skolflickor. Liksom kring vad hans före detta kompanjoner gör för att hitta honom. Hur deras interna relationer ser ut i gruppen, liksom alltså hur deras respektive familjeliv ser ut och hur dessa påverkas.
Oavsett allt man skulle kunna anmärka på, så finns det i alla fall ett par rollprestationer som står ut i mängden. Främst och kanske inte så oväntat, Walton Goggins (bekant från bland annat ”The Shield”) som den kidnappade ex-elitsoldaten Rip. Men även Dominic Adams gör intryck som den amerikanskfödde terroristen Michael Nasry, en man med starka egna ambitioner och initiativkraft. Stundtals helt hänsynslös men även kapabel att försvara och rationalisera alla sina handlingar, ofta på ett skrämmande övertygande sätt.
Huvudsyftet, eller huvudsyftena, med serien tycks vara följande treenighet: dels att skildra hur de hårdaste av de hårda, de mest väldrillade amerikanska armén har att erbjuda, arbetar. Och resonerar. Dessutom att visa hur terrorister i olika skepnader opererar och rekryterar. Och så den tredje beståndsdelen, en klassisk
redemption story. Hur en man som fallit i vanära efter att ha fattat ett felbeslut, går från utbränd och bitter föredetting till att möta en allvarlig kris med allt mer imponerande idérikedom och framför allt osjälviskhet. Alla momenten har sina inslag av förutsägbarhet och faller tillbaka på välbekanta berättarknep. Men det är nog trots allt den tredje beståndsdelen som blir mest intressant.
© Johan Lindahl2017-03-19