Under skuggan (2016)
Som om inte kriget vore nog...
Det blir alltid värre framåt natten. Som det skaldades i den gamla schlagern, framförd av Björn Skifs i Melodifestivalen 1978. Det är då de kommer.
Djinnerna. Väsen ur folktron som främst förknippas med något som en rationell modern kvinna i 1980-talets Iran knappast vill ta till sig som första alternativ när en redan påfrestande situation utvecklas till en ren mardröm.
Shideh (Narges Rashidi) är ambitiös. Men den en gång påbörjade läkarutbildningen kan inte fortsätta. Hon är inte välkommen tillbaka till universitetet efter sina vänsterradikala aktiviteter under revolutionsåren. Det vill säga den process som slutade med att den islamiska republiken bildades, med kända namn som ayatollah Khomeini och andra i spetsen. Maken har dock sysselsättning som just läkare medan hon själv främst ansvarar för att fostra sin dotter. Nu är läget oroligt. Kriget med grannlandet Irak pågår och huvudstaden Teheran hotas. Maken kallas till fronten för att hjälpa till där det behövs. En spänning märks tidigt i form av den otillfredsställelse Shideh känner inför sina krossade drömmar. Och inte minst de anklagelser hon upplever om att inte vara en tillräckligt god mor. Hon motstår uppmaningarna att resa till sina svärföräldrar på landet. Tillsammans med grannarna i hyreshuset blir hon kvar när bomblarmen börjar ljuda i staden och en del träffar kommer obehagligt nära.
Samtidigt som de yttre striderna och hoten intensifieras, tycks en annan form av existens vilja etablera sin närvaro i bostaden. Det är dottern Dorsa som först känner av det. Men efterhand tvingas mamman ompröva sin verklighetsuppfattning. Detta medan hon bokstavligt och bildligt blir alltmer ensam och utlämnad. ”Under skuggan” skildrar förhållandet mellan mor och dotter, men ger också inblickar i tillvaron i den persiska staten några decennier tillbaka, med en del oväntade inslag. Som Shidehs träningsvideor med Jane Fonda och förbisvischande musikvideor med Yazoo. Hur är det att försöka få allt att fungera under pågående krig? Och framför allt, vad är det egentligen för varelser som tycks husera i huset och hemsöka huvudpersonerna?
”Under skuggan” blir en rejäl rysare, som jag misstänker vara gjord med en ganska låg budget men gör effektivt bruk av de resurser man haft till sitt förfogande. Om inledningen är grått vardaglig och speglar ett samhälle med strikta regler, så urartar det alltmer i kaos och total terror. Huvudrollsinnehaverskan Narges Rashidi är påfallande övertygande. Och inte minst, Avin Manshadi i rollen som Dorsa svarar för en av de bästa barnskådespelarinsatserna jag sett sedan kriget. Ja, vilket krig? Undrar vän av ordning. Det finns ju alldeles för många av dem.
Notera: Filmen marknadsförs i Sverige omväxlande under den svenska titeln ”Under skuggan” eller engelska originaltiteln ”Under the Shadow”, vilket kan verka aningen förvirrande och därför bra att veta.
© Johan Lindahl2017-05-01